Latindidaktik

På lärarutbildningen får man läsa didaktik i sina valda ämnen. Jag gick förståeligt nog på svenskdidaktiken i avsaknad av didaktik i klassiska språk (och avsaknad av latinister överhuvudtaget). Nu när jag ser tillbaka på det önskar jag trots allt att jag hade gått både på svenskdidaktiken och på didaktiken för moderna språk. Jag kanske hade kunnat dra nytta av det, eftersom jag ofta sitter konfunderad över hur jag ska gå tillväga när jag lär ut.

Den latinska grammatiken är rätt tung - även om den är logisk - och är inte speciell populär bland eleverna. Dock kan jag inte föreställa mig att bortse helt från den, så mitt största frågetecken är hur pass mycket den ska övas in. Det är ju inte förståelsen av grammatiken som ger förståelse för språket latin men jag ser det som en förutsättning. Man måste ju ha en genialisk språkkänsla för att kunna läsa latin utan att vara insatt i grammatiken. Då går det ju inte ens att slå upp orden!

Jag uppmanar eventuella läsare som är latinlärare att höra av sig, så att jag får någon att prata med. Vi kan diskutera upphetsande ämnen som om det är bäst att introducera ny grammatik före läsandet av texten (där grammatiken kommer till liv) eller tvärtom. Eller om man bör få eleverna att rabbla böjningsmönster eller om de bara ska känna igen dem.

Jag tror att latinlärare gör väldigt olika, precis som i alla ämnen, trots att kursplanen är densamma. Vissa lärare är grammatikfreaks och släpper inte eleverna förrän de kan hic haec hoc som ett rinnande vatten. (Så hade jag varit om jag inte hade lagt band på mig själv) Vissa lärare nämner knappt grammatiken mer än det absolut nödvändigaste utan arbetar nästan enbart med översättning av latinsk text. Ett av kursmålen för Latin A är att "ha elementära kunskaper om latinsk formlära" och för Latin B att "ha insikter i latinets kasusanvändning och verbsystem samt några syntaktiska strukturer". Det tolkar jag som att man inte måste vara något grammatiskt snille för att klara latinkurserna med bravur, men ändå får jag det om och om igen bevisat att de som har koll på grammatiken även har koll på språket.

Hur gör själv jag då? Jag försöker mig på en variation. Oftast hoppar vi rakt in i texten och översätter direkt utan att tjata om vad för konstiga former som komma skall, men ibland övar vi det grammatiska, exempelvis verbböjningar, innan vi läser texten. Ett moment som jag inte kommer sluta med, även om folk har ifrågasatt det från höger och vänster, är att översätta från svenska till latin. Om man väl ska förstå språket i grunden kan man lika gärna öva på det sättet, tycker jag. Någon snusförnuftig sa att "Min åsikt är att man lär sig latin blott för att kunna läsa antika texter" - jo men kära du, det har jag förståelse för att du tycker, men frågan är ju hur man ska lära sig att läsa? Att vara aktiv och att själv producera något, hur tafatt och simpelt det än kan bli, gör att man ser språket från en annan vinkel. Dessutom är det roligt (också något som sticker i folks ögon, latin ska inte vara roligt! duh! bittra idioter!) och därmed väldigt lätt - eleverna får lika många om inte fler aha-upplevelser än om de bara stirrar sig blinda på lärobokens texter.

Det bara snurrar. Bara för det har jag börjat rota i dvd-lådorna för att ta en paus från allt vad textläsning och grammatik heter. I morgon ska vi se dokumentärer, enbart!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits