Gabrielle

Efter alla ärenden uträttats i går bestämde Johan, Erik och jag oss för att köra till Helsingborg för att se skånederbyt på Olympia. Nu är det så att Johan gärna dricker ett antal öl vid sådana tillfällen och att antalet giltiga bilförare därmed minimeras till en, nämligen mig själv. Det faktum att Johan har införskaffat sig min gamla drömbil, en Volkswagen Golf i metallicfärg med fyra dörrar (faktiskt!), var ju snarare en sporre för mig så jag fick tuta och köra i rusningstrafiken. Jag var i och för sig galet nervös för att jag skulle döda oss allihop eller för att den fräscha snygga bilen skulle få minsta skada, men vi klarade oss oskadda.

Nåväl, vi kom fram till slut och hamnade mitt på kortsidan av hundratalet boisare varav cirka 90 % bar svart- och vitrandigt, hade en öl i näven och vrålade "OLÉ OLÉ! OLÉ OLÉ! OLÉ OLÉ LANDSKRONA BOIS!" så högt de bara kunde. Jag, som får onda rysningar bara av att titta på en matchtröja med något annat motiv än Östers, förvandlades genast till den objektiva (ofta jobbiga) matchbesökaren som stod med armarna i kors i folkhavet och sneglade surt på alla som knuffades och var glada. Dessutom hade jag till uppgift att besvara ramsan "skandal-skandal-en domarskandal!" med "Vadå, det var ju en klockren filmning. Helt rätt beslut." och att hylla goda insatser av motståndarlaget, bara för att vara så objektiv som möjligt. När gamla ÖIFaren Atiba gjorde mål för HIF glömde jag bort att jag befann mig bland hundratals boisare och började heja och tramsa mig innan Erik tittade lite upprört på mig. Ja, hur som helst var det kul att gå på match igen och särskilt en solig sommarkväll på Olympia med 15000 andra personer. Trots den tunga förlusten.... 

Har pratat med Terese men vi avvaktar och ser om jag åker till henne på onsdag, torsdag eller fredag. I helgen har Erik och jag i alla fall bestämt oss för att åka ut till stugan i Tostarp. Vi har inte hunnit komma dit tidigare i sommar så det hade varit mighty nice att tillbringa sista sommarhelgen där, kanske med lite god mat, vin, spel, bad och ekaåkande. Härligt. Och nästa vecka blir det till att fixa nytt pendelkort och att träffa Anna och alla igen. Åh vad kul.

I dag ska jag köra ett snabbträningpass och därefter dra mig ut nånstans och läsa, hade jag tänkt.  

Har försökt injicera nåt slags sommarlovskänsla rakt in i blodomloppet och faktiskt lyckats lite grann. Fick mig själv att tro på jordgubbar med mjölk till lunch, ett eftermiddagsdopp i havet och en runda på stan i solskenet. Men som vi alla vet har jordgubbarna ruttnat för länge sedan, havet är för kallt och vad skulle jag göra på stan utan pengar? Men det känns ändå mysigt att vara ledig. I går kväll unnade jag, Erik och Dennis oss en pizza var och jag kom på att vi verkligen inte unnat oss alls mycket sedan jobbarperioden började och Portugal hade blivit till ett minne. Pizza har jag nog inte ätit på en månad... Så ja, jag hade kunnat fylla bloggen med ett blarrande om de fylliga aromerna av en riktigt härlig Rhodos-kebabpizza, om nu det hade varit något som hade intresserat allmänheten.

Det jag ägnar mig åt i dag är att bocka av småärenden på en lista som bara finns i mitt huvud. Tvätt, vattna blommor, träffa Liselotte för att fixa borgensförbindelse, posta viktiga brev, skrubba köksluckor, ut och röra på mig... Åh, jag är ledig... Fan va skönt! 

Har just kommit hem från sista jobbardan och känner mig bara tom. Ingen hemma, ingen ork till att göra nåt och så känslan av att något är slut, vilket det ju är. En väldigt konstig känsla...

Trött! Har inte gjort annat än jobbat i dag, förutom att jag spelat kort, ätit choklad, fikat och suttit i solen men eftersom jag gjorde det under arbetstid så räknas väl det med. :) Tja, det var den nästsista dagen i alla fall och en av den roligaste av alla. Jag, Anna och Jörgen gick runt i värsta sångartriostilen och sjöng alla låtar vi kunde hitta på. Eftersom det är den sista jobbardan i morgon så satte jag mig i skräddarstil på köksbordet och bläddrade igenom alla kak- och godisböcker vi har för att hitta något lämpligt att bjuda på i morgon. Till slut föll lotten på chocolatechipmuffins. Så snart bär det av till ICA för att köpa blockchoklad och lite andra nödvändigheter.

Solen har skinit hela dan på ett nästan otäckt vis. Det är liksom centrala-Rom-i-augusti-kvavt, huvudvärksvarmt alltså. Men jag hoppas ändå att solen fortsätter skina efter helgen så att man slipper sitta inne och känna sig grå. Nån dag ska jag i alla fall till Malmö för att hälsa på Terese. Fick just ett sms om att hon är på plats i lägenheten nu. Tyvärr har hennes syster bara en krona kvar på kontantkortet och inte pengar att köpa ett nytt så hon får sitta där ensam utan svar. Sorry...

Nä, jag vet vad det är dags för... Mer eftertanke! Jag har levt som en heltidshemvårdare allt för länge nu - 8 hela veckor... Jag vill vända om och bli till Gabrielle igen. Hoppas jag lyckas.

Har tyckt att lägenheten varit skitig och äcklig i evigheter nu, tagit fram dammsugaren då och då och torkat av och småstädat men hur jag än gör så tycks den förbli dammig och äcklig. Så i dag bestämde jag mig för att storstäda vilket i och för sig ändå inte gör mig riktigt nöjd. Jag höll på i 2 ½ timmar med att dammsuga, flytta runt möbler, skaka mattor, dammtorka, skrubba, duscha toalettsitsen, dammvippa och diska, och det var nog sista storstädningen innan flyttstädet, en uppgift som kommer ta mig typ en vecka att fullfölja. Tja, det blev rent i alla fall men något får mig att tycka att det är skitigt ändå. Det måste vara de gamla golven.

I morgon ska Terese flytta till en lägenhet typ 4 mil härifrån och jag ska jobba. På tal om jobba så har jag  bara helgen kvar nu, sen är det slut för den här sommaren. Nu plötsligt känns det som att sommaren har gått jättefort och jag förstår inte hur jag kunde tycka att jobbperioden höll på så hemskt länge. I vilket fall så har jobbet gått ännu bättre och varit roligare i år än förra året. Har lärt känna fler folk och kommit in mer i uppgifterna på något sätt.

Nej, nu ska jag iväg och träna och njuta av solskenet.  

I dag har det varit solsken och jag bestämde mig för att åka till Lund för att snoka på huset vi ska flytta till. Det var väldigt smidigt att hitta och jag stod utanför och kände frustrationen över att inte få komma in (det får bli nån annan dag). I vilket fall så blev det ett par nya sköna upptäckter:

1. Balkongen är verkligen en mindre altan med något som liknar ett altantak. Dessutom är det en dörr från trappan till balkongen så att man får lite privacy. Höga poäng.

2. Vi ska bo på en gavel så vi har bara grannar under oss och på ena sidan av oss. Gött!

3. Vi kommer ha fönster i badrummet!

4. Området verkar superlugnt, mysigt och grönt. Det verkar vara fullt med barnfamiljer.

5. Om jag tror rätt så kommer Johan & Ida bo bara på andra sidan gatan! 1 minuts gångavstånd! Dessutom bor ju Karin bara några minuter bort också. :)

6. Vi valde mellan två olika lägenheter på S:t Hans Gränd och den vi tog ligger närmre centrum/affärer etc.

7. Vi kommer bo bara ett stenkast från Fäladstorget (Konsum, pizzeria, blomaffär) och åt andra hållet just intill Norra Fäladens bibliotek och väldigt nära dygnet runt-öppna Statoil. Och så har vi dessutom nära till Willys och Netto.

8. Det finns en hel sopstation för alla sorters sopor precis utanför huset! Wihuu! (jag slipper ha dåligt samvete över att ha kastat alla sopor i samma påse) 

De enda sakerna som kan ses som negativa är:

1. Ser inte lägenheterna ut att vara aningen mörka och dystra? (Kan vara helt fel ute)

2. Trappan ser minimal ut om man nu ska tänka på att våra möbler ska komma upp för den. Ska man behöva lassa upp dem över balkongräcket?

3.  Var är alla invandrarbutiker?

Så det blev en nice Lundatripp. Nu är jag tillbaka och vet inte exakt vad jag ska göra av mina värkande fötter. Fotbehandling och sen en runda in till stan kanske? 

Jo, en sak till... Om man vet med sig att man pratat med en virrig okunnig tjej på Telia för att få flytta fram sin faktura på 1317 kronor en månad fram i tiden, därefter inte får någon ny faktura (och man därmed inte har betalt) och ringer på nytt och en tant säger att fakturan är betald - hur ska man hantera det?

Börjar jobbet om en halvtimme och märkte att det inte går några bussar vid den här tiden. Självklart ösregnar det, så det blir bara att ta på sig hela regnmunderingen och ge sig ut, medan resten av Landskrona sover. Why me!!??

En våg av snålhet har dragit över mig och jag börjar fundera på om det är klokast att jobba några dar extra innan skolan börjar. Inte varje dag exakt, men några. Jag måste kolla upp vad det är för tider som gäller, för jag kan bara inte sluta tänka på känslan att ha gott om pengar, så att man slipper vända på varenda slant och få skuldkänslor så fort man köper nåt. Och så att man kan undvika att se gapande nollor på kontoutdraget och börjar tigga och småsnatta för att klara av vardagen...

I dag är det höstigare än höstigast, mer mulet och kallt än tidigare tycks det mig. Ett klart tecken var att Erik sa hejdå och stängde dörren efter sig i morse och en halvminut senare kom tillbaka för att ta regnjackan. Jag vet inte vad jag ska göra med den här dagen. Börjar inte jobba förrän kvart i fyra. Jag borde lämna tankarna om framtiden och fokusera mer på i dag. Jo, det är nog det jag får göra. 

Jag bara kände ett stort behov av att visa denna fantastiskt inte så smickrande bilden på S:t Hans Gränd, den enda bilden LKF bjuder på. Ja, där uppe på andravåningen ska vi bo i alla fall. Tvättstuga, två toaletter, garage. Madness.

I dag är veckans enda lediga dag som jag har fyllt med aktiviteter, trots min förkylda nedbrutna kropp. Jag har tvättat, gått ut två ärenden, bakat bullar och diskat. Och så har det blivit lite mer friidrott och några mail som skickats iväg. Och snart är det torsdag. Hur många arbetsdagar har jag kvar nu? ÅTTA! (fast jag har blivit erbjuden fler men jag svarar nog nej, men nja, jag får se...) 

Lördagen stavades magi med stora eldröda bokstäver. På något oförståeligt sätt sprack nämligen molntäcket upp framåt eftermiddagen och solen värmde hela reggaelandskrona och färgade himlen röd framåt kvällen så att det fortfarande var motiverat att tokdansa till "Oboy". Det var gott folk och mycket folk och det var portugalkänslor (jag ryste mig igenom en timmes Kulturation) och helt tokigt härligt med Peps och galet bra livemusik av Kung Kodum. Därefter satt vi uppe till femtiden och spelade poker (som jag vann!!). Och söndagen blev en slappardag utan dess like - marabou storpack, friidrotts-vm på tv, ostmackor, slummer. Nu har jag blivit förkyld på kuppen (det kanske inte var t-shirt-väder i lördags ändå?) men det får det vara värt.

Allt var även ett enda firande av att vi nu vet att vi ska flytta till S:t Hans Gränd den 1/10.  Jag tror det blir jättebra, även om jag inte har mer än sett området flyktigt i fredags natt i ösregnet på vägen hem från bion. Ser fram emot det väldigt mycket.

I dag har det verkligen inte hänt någonting minnesvärt på jobbet. Parkinsontanten gnäller och gråter som vanligt, alkisen har fått pengar så han stack till systemet (inte heller ovanligt), ja jag har nog mest suttit och sett klockan gå.  

Tröttheten har kommit till mig. Jag tror bara jobbandet är en indirekt orsak till att huvudvärken alltid ligger nära till hands och att jag håller på att somna i, säg, Liselottes eller Dennis soffa. Det jobbiga är att hinna med allt annat, eller att försöka att hinna med det. Det värsta med somrarna är att Erik och jag får så mycket mindre tid tillsammans och när vi väl är tillsammans är vi två trötta halvsovande potatissäckar. Sen blir jag trött av att det känns som att jag aldrig är ledig i två dagar i sträck. Jo jo, jag gnäller. Tänk att folk lever så här. Nästan alla i nattpersonalen på jobbet har barn och sambo som jobbar på dagarna och alltså inte träffar alls ofta. Fy fan. Om jag skulle behöva leva så här under långa perioder hade jag bannemej hellre låtit bli att leva.

Men hur som helst går det alltid att piggna till lite grann med hjälp av lättåtkomliga medel, där kaffe nog får prioriteras högst. När Erik kom hem i går gick han direkt och la sig medan jag gick hem till Liselotte och Håkan och blev bjuden på potatis och färsfylld paprika (mmmm!). Efter det halsade jag en kopp starkt kaffe och så körde Erik och jag med Dennis till Asmundtorp, där jag fick dille på att gunga på en lekplats. Vi gick runt i det tysta (döda) samhället en stund; rätt skönt att komma utanför Landskronagränsen ett tag.

Varför är det bara tisdag? Min jobbarvecka har inte ens börjat än. Det borde vara fredag kl. 15 - jobbarveckan slut, vetskap om  var i Lund vi ska bo, redo för en biokväll och för en rotrockshelg. Well well, jag ska låta tiden passera.

Fram till jobbet i dag ska jag i alla fall bara röra lite vid uppsatspapprena men framför allt ligga i soffan med en termos kaffe och bläddra intensivt i IKEA-katalogen.