Gringo i Landskrona
I SVD har man i veckan kunnat läsa M-politikern Marko Huttunens åsikter om tidningen Gringos planer på att öppna en lokalredaktion i Landskrona. När jag såg artikeln fick jag en smärre chock då det bara var ett par månader sedan Erik och jag satt och diskuterade våra skiljande åsikter om politik med just denne Marko.
Som alla känner till fick Sverigedemokraterna rekordmånga röster just i Landskrona, samtidigt som Landskrona är en väldigt invandrartät stad med enorma kontraster mellan det "idylliska", rika Borstahusen och exempelvis den östra stadsdelen där billiga pizzerior och "arabbutiker" ligger tätt.
Gringo motiverar sina planer med att göra något åt främlingsfientligheten i Landskrona och att man ska göra det genom ett arbete med antirasistiska frågor. Jag kan tycka att det låter väldigt oskyldigt och inget man direkt kan motsätta sig. Förvisso är det ingen direkt lösning på segregationsproblemen i Landskrona, men det är en ny kraft, som kan få folk att se problemet ur nya synvinklar. Det är ny röst som kan företräda de som aldrig skulle höras annars. Framför allt är det en bas av personer som på olika sätt kan samla människor av skilda åsikter till att debattera. Förhoppningsvis kan Gringo även bidra till att invandrare hörs i debatten och att oliktänkande möts så att man slipper det där "vi och dom"-tänket som utmärker hela problematiken.
Marko menar dock att Gringo aldrig kommer "att få bukt med brottsligheten, arbetslösheten och bidragsberoendet i Landskrona". Saken skulle bara bli värre, menar han och syftar förmodligen på att folk får ytterligare något att hata och irritera sig på. Dessutom får han in en åsikt om vad som är språkligt korrekt och inte när han motiverar: "Att då komma med den jargong som Gringo kör med där man i princip har misshandlat det svenska språket är bara att ge sd ytterligare ammunition." Jag ska få be att tala om att svenskan i mer än tusen år har utvecklats till det vi kallar svenska i dag. Detta genom influenser från andra språk och kulturer och genom samhällsförändringar. Att säga att man misshandlar språket genom att leka med det och göra det till sitt eget är samma sak som att säga att Landskrona är en oföränderlig stad som tillhör de som "alltid" bott där (stockholmare är inte heller välkomna).
Alla mina bekanta i Landskrona har möjligen mer att säga än jag, som ändå bara bott i staden i två år. Så ni får gärna skylla och gnälla ni med, på mig eller nån annan.
Jag ska i alla fall ge Marko en eloge för att han, precis som jag uppmuntrade honom till när vi lämnade den där festen en sen decembernatt förra året, fortsätter diskutera ivrigt och att bidra till att starta en debatt.
Som alla känner till fick Sverigedemokraterna rekordmånga röster just i Landskrona, samtidigt som Landskrona är en väldigt invandrartät stad med enorma kontraster mellan det "idylliska", rika Borstahusen och exempelvis den östra stadsdelen där billiga pizzerior och "arabbutiker" ligger tätt.
Gringo motiverar sina planer med att göra något åt främlingsfientligheten i Landskrona och att man ska göra det genom ett arbete med antirasistiska frågor. Jag kan tycka att det låter väldigt oskyldigt och inget man direkt kan motsätta sig. Förvisso är det ingen direkt lösning på segregationsproblemen i Landskrona, men det är en ny kraft, som kan få folk att se problemet ur nya synvinklar. Det är ny röst som kan företräda de som aldrig skulle höras annars. Framför allt är det en bas av personer som på olika sätt kan samla människor av skilda åsikter till att debattera. Förhoppningsvis kan Gringo även bidra till att invandrare hörs i debatten och att oliktänkande möts så att man slipper det där "vi och dom"-tänket som utmärker hela problematiken.
Marko menar dock att Gringo aldrig kommer "att få bukt med brottsligheten, arbetslösheten och bidragsberoendet i Landskrona". Saken skulle bara bli värre, menar han och syftar förmodligen på att folk får ytterligare något att hata och irritera sig på. Dessutom får han in en åsikt om vad som är språkligt korrekt och inte när han motiverar: "Att då komma med den jargong som Gringo kör med där man i princip har misshandlat det svenska språket är bara att ge sd ytterligare ammunition." Jag ska få be att tala om att svenskan i mer än tusen år har utvecklats till det vi kallar svenska i dag. Detta genom influenser från andra språk och kulturer och genom samhällsförändringar. Att säga att man misshandlar språket genom att leka med det och göra det till sitt eget är samma sak som att säga att Landskrona är en oföränderlig stad som tillhör de som "alltid" bott där (stockholmare är inte heller välkomna).
Alla mina bekanta i Landskrona har möjligen mer att säga än jag, som ändå bara bott i staden i två år. Så ni får gärna skylla och gnälla ni med, på mig eller nån annan.
Jag ska i alla fall ge Marko en eloge för att han, precis som jag uppmuntrade honom till när vi lämnade den där festen en sen decembernatt förra året, fortsätter diskutera ivrigt och att bidra till att starta en debatt.
Es schneit. Es schneit viel.
Den här dagen har känts konstigt surrealistisk. Den började med ett uppvaknande tre på natten. Ett hjärta som dunkar väldigt hårt och fort. Djupa andetag för att kunna slappna av. När jag väl somnat om, efter en och en halv timme, drömmer jag att jag går vilse i snökaoset på väg till jobbet. Och jag kommer för sent, men alla andra är också sena så det kvittar.
Sen vaknar jag halv sex igen. Efter en timme pulsar jag ut i halvmetersdrivor och hoppar i gropar där andra människors fotsteg skapat vägar. När jag kommer till jobbet är det bara jag och en sjuksköterska som är på plats. De andra droppar in under dagens lopp, den sista kom så sent som tolv å tretti.
Dessutom var stället drabbat av vinterkräksjuka så i ett visst isolerat rum fick man bara gå in om man var iklädd full "skyddsmundering", dvs skoskydd, rock, munochnässkydd och handskar. Desinfektionsflaskor stod tätt på borden i korridoren.
Det är lite mysigt ändå på nåt sätt - när det blir som en helgdag mitt i veckan. Och civilisationen stannar. Posten kommer inte, folk stannar inne bakom sina igensnöade dörrar och vägarna är tomma. Under snön har vårblommorna redan slagit ut, så vi får väl hoppas på att de kommer upp i tö, som det heter.
Sim sim.
Hjärtlös
Eftersom både jag och Erik bryr oss tji om vad det står i almanackan förflöt årets Alla hjärtans dag utan varken nallebjörnar eller hjärtformade bakverk. Det blev i stället till en hemmasittardag som alla andra, som vanligt med en viss frustration över alla skoluppgifter som jag "bara gör" och inte lägger ner själ och hjärta i. När man gått i skolan i 18 år så har man börjat inse sina egna gränser och styrkor respektive svagheter. Just nu känns det som att jag gör allting på en gång, vilket nog inte är så långt ifrån sanningen. Jag läser lärarutbildningen, jag läser tyska, jag förbereder lektioner inför praktiken, jag jobbar då och då på vårdhem, jag vet inte. Jag gör allt fast ändå inget. Tillräckligt mycket för att känna att jag inte hinner med att nå ut till någon annan än Erik.
Och på söndag har det gått 5 år sedan Erik för första gången besökte mitt barndomshem och kändes självklar som en del av min vardag och mitt liv. Då lånade vi av varandra men nu äger vi ihop. Det är den dagen som blir mitt hjärtas dag. Inte fastlagssöndagen som almanackan fastslår.
Och på söndag har det gått 5 år sedan Erik för första gången besökte mitt barndomshem och kändes självklar som en del av min vardag och mitt liv. Då lånade vi av varandra men nu äger vi ihop. Det är den dagen som blir mitt hjärtas dag. Inte fastlagssöndagen som almanackan fastslår.