Gabrielle

Ja, nu är jag i princip klar. Har tvättat och städat hela lägenheten och diskat och packat i Idas finfina Haglöfs-ryggsäck. Nu börjar jag få lite resfeber. Tänk Lissabons kulliga vägar, tänk havet, tänk 40 grader, tänk avkoppling, tänk god mat. Jag har velat åka till Portugal hur länge som helst och nu bär det äntligen av...

Gnällde i går över hur synd det var om mig som inte fick fira midsommar som vanligt folk med sill och nubbe och nypotatis men som vanligt så vände det som skulle bli tråkigt till något roligt ändå, för det blir lite firande ändå med Eriks pappa. Kan någon slå en skånemidsommar? Nej, tror inte det.

Möjligen hittar jag en dator som jag kan blogga på i Portugal. Puss och kram på er i alla fall.

Natten till torsdag sov Erik 3 timmar, så i går kväll la han sig vid 18.30 för att vila ut sig lite. Han somnade genast och sover fortfarande! Hur kan man sova så länge? Nåväl, det är ändå en bra idé inför resan. Orkade inte börja packa i går så det får bli vad jag gör den här midsommaren. Jag var en tjurig pms-höna när jag steg upp men jag råkade se solen i morgondiset och kom att tänka på det goda igen.

Någonstans på Viktoriagatan någongång runt halv 2 i natt slog tanken mig, att det är sommar. Vi hade suttit nere vid linjen i en ring och sett solnedgångens sken skapa avlånga röda moln högt över Ven och Danmark. Dan frågade mig om jag kommit bort från skolstressen och hittat det avslappnande i att jobba och jag kom på att, ja det har jag ju. Det är slutet av juni och mitt i alla människors snack om väder - högtryck-lågtryck -, badtemperaturer, semestrar hit och dit och midsommarstressen så uppenbarade sig det som jag nog vill hitta i sommaren, bara dom där kvällarna. Möjligheterna... tror jag.

Lämnade in lönelistan för juni i går, 4 taniga dagars arbete. Det ger väl någon tusenlapp i alla fall, hoppas jag. Ekonomin är verkligen inte stabil, men jag tror och ber till medelhavsgudarna att pengarna räcker till i Portugal. För i övermorgon bär det av. Vi har inte en enda plan vilket känns ovanligt befriande. Och egentligen gör det mig inget. Om jag får lite medelhavsstorstad, lite strand, lite naturreservat och lite portovin så blir jag nöjd till tusen.

Jag har förresten funnit mig direkt i jobbet. Första dagen slängdes jag rakt in i att torka hemorrojddrabbade rumpor rena från bajs och i att mata dem riktigt sjuka med näringsdrycker där hälften eller mer rinner ut igen, ner för hakan och ner i knät. Det är ganska soft. På Maxi fick man tampas med så många allmänbildarfrågor, typ mognadsgraden på en cantaloupemelon eller vilken potatissort som passar till vilken potatisrätt. Här är det frågor som "Kan du borsta mitt hår?", "Kan du ge mig lite vatten?" eller "Hurdant är vädret?". Det är fint.

Ska gå och säga upp lägenheten i dag och därefter hålla tummarna för att AFB erbjuder något bra för inflyttning i oktober. Johan & Ida ska också flytta till Lund framåt årsskiftet och Dan kanske kommer till våren. Så där har vi täckt åtminstone en del av vår umgängeskrets som vi skulle sakna annars. Det känns aningen pirrigt, men självklart skönt!

Nja, vi får hoppas jag kan fortsätta hålla undan de oros-, irritations- och apati-känslor jag haft i veckan. Jag tror det har varit omställningen som gör det, fast jag vet inte. Kanske har jag läst för lite och tittat för mycket på TV. Nu måste jag i alla fall göra nåt av den här dagen, något bra.

Den här veckan har gått lite för fort. På måndag börjar sommarjobbandet vilket i och för sig inte betyder ett slut på något, men ändå lite mindre ledighet. Å andra sidan: om en vecka är jag på Stanstead Airport i London i väntan på ett flyg till Portugal. Fedt som fan.

Har inte orkat blogga den här veckan. Jag sätter det i punktform:
- Malmö i tisdags, solsken, shopping
- Städning i onsdags
- Var på brandutbildning torsdags förmiddag
- Fick ryggskott i torsdags kväll (se inlägg om tevelyftning, efter det lyfte jag även vårt soffbord och då sa det bara klick) - säng- och soffliggande
- Gjorde ingenting på hela fredagen

Och i dag blir det Köpenhamn tror jag. Och fint väder.

Är på så hemskt dåligt humör. Bestämde mig för att bära upp vår gamla tretonsteve till förrådet på vinden eftersom den stått och dammat på golvet i vardagsrummet i all evighet nu. Det tog mig ungefär en halvtimme, två blodiga fingrar och en knäckt rygg. Morgonen försvann i en halvvaken dimma. Jag försökte vrida mig i sängen men inte ens det gick. Låg utsträckt under täcket och stirrade upp i taket i flera timmar innan jag lyckades tvinga mig upp. I dag är det bara grått och trist och jag vill ha Eriks ögon eller någons hand.

Vaknade i morse vid halv sju av att ytterdörren slogs igen och av ett fumlande med nyckeln i låset och hann bara tänka "jag ville ha en hejdåpuss men äh han har bråttom så.." och så somnade jag om och vaknade prick två timmar senare, halv nio. Gick upp och medan mitt sinne sa "vänta nu, du ska inte vara uppe, gå och lägg dig" så tog jag på mig och gav mig ut i duggregnet och cyklade och tränade.

Vädret påminner om förra sommaren, men just i dag känns det helt okej, för jag behöver den mysiga sitta-inne-stämningen här hemma. Ska försöka börja ta itu med uppsatsen men det känns lika upphetsande som vanligt att läsa 1600-tals-brev på latin med adressat Axel Oxenstierna. Om inte Gustav II Adolf och hela stabbet varit döda så hade jag kickat deras asses. Jag blev nästan ännu mer motvillig när mamma började tjata på mig i helgen att jag allt får ta itu med den där uppsatsen. Lite rumpsparkar kanske är bra för vissa människor, men vad gäller skolarbete så funkar de inte för mig, om de inte kommer från mig själv. Hon är så konstig som bara hyllar det nyttiga men som ändå inte ser min driftighet, och att jag är skadad av den. Driftighet kan vara jävligt bra ibland men det var till exempel den som har gett mig mag- och tarmbesvär, nack- och ryggont och ångest. Hennes teori var att jag fick det för att jag flyttade till Landskrona. Eh jaa... Men vad gör man.. Hon döljer sorger och ångest i ett ständigt hålligång men det går inte att ifrågasätta medlemmar (inklusive mig själv?) i familjen Hansen för då drar de förhastade slutsatser och tar åt sig på fel sätt.

Hur som helst (!) så har helgen varit väldigt bra. Festen i fredags var verkligen toppen. Det var så skönt att känna sig hemma bland en skara människor på en fest i Växjö. Jag var varken Växjö-Gabrielle eller Skåne-Gabrielle, jag var något mittemellan - Gabrielle, kanske. Det där är kanske att överanalysera i och för sig. Tessi och Thomas var snälla och söta, mamma verkade gladare än vanligt, pappa är tokig. Erik och jag förlorade TP på något konstigt sätt (sådant sker väl inte?), Ecke fixade nätverket, vi åt god mat och hade väskorna fulla på väg hem.

Nä, uppsatsen var det ju... Mer kaffe.

I dag har känslan kommit på ett helt annat sätt. Det började nog i går kväll egentligen när vi gick en promenad ner till hamnen med Dan. Himlen var klar och genomborrad av färgglada linjer, det var vindstilla. När vi kom hem gjorde vi kungakronor av papper så att alla skulle vara kungar för en kväll, men jag fick vara drottning och Erik gjorde en Robin Hood-mössa i stället. I morse vaknade jag av att solen sken in genom persiennerna och kände att min kropp var riktigt trött men samtidigt avkopplad. Ett lugn. Blandat med en sommarkänsla!

Har varit på biblioteket och lånat lite kurslitteratur inför hösten, eftersom vi blev uppmanade till det av läraren. Röda rummet, Gösta Berlings saga, Thérèse Raquin, Brott och straff och Svindlande höjder står nu i min bokhylla och ser malliga ut. Talade med chefen och ställde lite frågor om schemat och allt verkar bli bra. Annars har jag och Erik legat som hundar utbredda i sängen och masserat varandras knotiga leder. Och kramats och pussats.

Jag börjar ifrågasätta bloggandet nu, efter två dagars användande. Tankarna om att det bara är skitsnack, mer dumma ord som publiceras på internet bland allt annat skit; barnporr, skvaller, dum propaganda, lögner, sockerdricka-dikter etc. Det behövs inte mer dumma ord. Jag blir rädd för att skapa meningslösa ord och framstå som Fredrik Virtanen eller Ebba von Sydow, journalister som har tusentals läsare av sina bloggar. Varför? Är det inte bara rent skvaller? Hur som helst får detta inspirera mig till att göra en bättre blogg, en som ger mig något genom skrivandet. Tyvärr så får det bli så, hur mycket jag än vill ge till andra. Annars blir det hopplöst att se att jag bloggar mig igenom livet då jag inte kan förmå mig själv till att skriva något jag verkligen vill.

Det är just skrivandet som har satt kuggar i hjulet den här tisdagen. Jag tog mig upp tidigt för att ta mig in till Lund och träffa Arne och vi pratade om lika litet som vanligt, fast så mycket man kan tala om med en handledare till en uppsats som man inte jobbat på. När jag därefter bestämde mig för att ta mig en snabb kaffe på Sol-cafét märkte jag att Författarskolan hade något slags terminsredovisning där eleverna skulle tala om de böcker de skrivit och läsa stycken ur dem. När jag satt och lyssnade började återigen ett frö pocka på ytan för att växa, tankarna om det jag bör göra visavi det jag vill göra visavi mellanvägen däremellan. Kanske kommer jag på någon lösning på det i höst. De flesta av mina kursare verkar längta efter arbetsmarknaden, vilket jag inte alls gör. Det blev sista dagen i Lund för mig för den här terminen och det var med en stor tugga ångest jag satte mig på ersättningsbussen som skulle ta mig hem. Kan det inte bli höst snart?

Har fått mitt sommarschema nu och även om det inte täckte mina tre sista veckor så verkar det vara färre timmar än förra året. I och för sig behöver jag pengar men just nu orkar jag inte tänka i ekonomiska termer. Jag tänker bara skrivandet, vilan, sol och bad, c-uppsatsen. Portugal.

I dag är det måndag även om söndagskänslan sitter på som en tight tvångströja. Jag ska småpyssla här hemma och snart dra mig ut i vädret som är precis likadant som i går (se bilder). Det vill säga grått och stilla. Som en söndag i Växjö. Jag tror inte jag kommer upptäcka några tecken på nationaldagsfirande i vår invandrartäta stadsdel, jag ska nog gå inom stan bara för att se om någonting lever.

I går kväll var Dan och Dennis här och vi spelade poker och såg på film. Jag förlorade pokern rätt snabbt men jag tror jag slipper betala skulden för jag agerade husmor och diskade och bakade kladdkaka till alla. Känslan var god, jag vet inte var den tog vägen dock. Plötsligt blev klockan 10 och Siv ringde och berättade att Håkans mamma dött av sin stroke som hon fick för några dagar sedan. Jag kan inte riktigt förstå det.

Jag är dum som inte kan komma ner på jorden. Det ska bli skönt att åka till Lund i morgon och träffa Arne, faktiskt. Jag ska nog strosa runt i stan och leta efter ett par nya jeans. Men nu ska jag plantera slingerkrasse i min största balkonglåda.

Dan i hippie-style



Gammalt foto på Erik och Dennis

Oinspirerad och uttråkad bad jag Erik komma på ett mission till mig, under eftermiddagen. Hans mission var: att cykla iväg och köpa mineralvatten och ta följande fem bilder med digitalkameran:

1. Ett på havet
2. Ett på vallgraven
3. Ett på bygget där Åhlénshuset var innan
4. Ett inne på butik Paradis
5. Ett valfritt

Fast kamerabatteriet krånglade så nummer fyra kom inte med, men så här blev det i alla fall.

Havet



Får vid vallgraven



Det nya Åhlénshuset på en skylt



Ett får



Min cykel



Sen så köpte jag mineralvatten och ägg och sen gjorde vi pannkakor och åt dem med rabarbersylt. Nu är Dan här och slappdagen shall continue...

Erik är rolig. Vi har spelat Tabla, bara för att varken jag eller han orkar plugga/städa/planetera blommor/gå ut och röra oss utanför lägenheten/vara duktiga. Erik vann varenda en av sex omgångar. Erik sa att han spelade skickligt men när jag kom fram till att han bara måste ha tur så blev jag arg för att han inte erkände det och sen fick jag ett riktigt slänga-korten-i-bordet-utbrott och sen skrattade han och sa att det bara är ett spel. Sen så var jag glad igen.

Jag frågade Erik hur det känns att heta Erik. "Hmm jag tänkte på det för ett tag sen" sa han. "Jag funderade på att byta till Eirik". "Va?" sa jag. "Hmm, alltså, 'Erik' är ju som 'Är rik', men 'Eirik' blir som 'Ej rik' och det passar mycket bättre." :D

Nu nojar jag över att jag kommer skriva för mycket på min blogg och därmed inse hur mitt liv inte alls är så komplicerat och orginellt som jag får för mig, utan bara som precis vilket liv som helst. Vad jobbigt. Och så kan andra människor märka det också. Nej usch.

Kunde inte låta bli att begeistrad av designexemplena där en norsk Alfred har skrivit sin blogg på latin. Vem kommer på en sån idé?

Nej, nu ska jag baka scones och väcka Erik.

Ja, så gick jag emot mig själv ändå. Jag som benhårt tänkte stå för att bloggar är fåniga och onödiga, ett medel för människor att nå ut med sina klagomål och för att strukturera upp sin vardag, i stället för att göra något konstruktivt av det. Men jag föll för det ändå. Frågan är väl hur ambitiöst jag kommer hålla mig till det här.

I dag är det i alla fall söndag. Jag har sovit gott men vaknade med en tyngd i maggropen. Orkeslös, trött. Pallar inte, vill inte. Typisk Gabrielle-känsla. Men jag ska bära den med mig tills jag hittar något inspirerande, som en bra bok eller ... Eller städningen eller träningen som jag egentligen inte alls känner för i dag.

Veckan har i alla fall bjudit på en hel del glädjoämnen. Erik fick reda på att han klarat 7-poängstentan, vi hade en bra köra-iväg-dag, det gick bra med hemtentan som jag skrev (tror jag), rolig utgång i fredags i Lund med härliga kursare, ja, frihetskänslan förmodar jag. Men egentligen vill jag gräva mig djupare i litteraturvetenskapen nu i stället för att jobba, men men. I höst i höst.

Jag vill inte vara så här negativ. Jag måste ändra på mig.

Välkommen till min nya blogg!