Nu

Om allting var virrigt när jag skrev sist så vet jag inte vad jag ska kalla det tillstånd som råder nu. Den här veckan har utan tvekan varit den jobbigaste, mest omtumlande och galnaste någonsin. Jag har gråtit och gråtit och gråtit och förbannat alla jävla glas som håller på att gå sönder bara man rör vid dem. Våra saker är ändå inte så värdefulla så tanken att kasta allt över balkongräcket i stället för att vira in i papper-packa-bära-hyra släp-köra-bära-packa upp i Lund känns inte alls främmande längre. Det är ett under att vi är friska, vi borde ha drabbats av det där viruset som alla andra har fått för länge sedan, men kanske ligger det något sjukligt ändå i skörheten. I morse började jag gråta framför nyhetsmorgon (av glädje förvisso) när jag såg glädjescenerna då Västervik tog sm-guld i speedway. Har jag någonsin brytt mig?

Jag trodde att jag hade flyttat förut, men jag har lärt mig nu att har man inte flyttat med hela köksservisen (plus ytterligare en persons köksservis) så har man fanimej inte flyttat. Man har inte flyttat om man inte möts av krångel och bråk från både det nya fastighetsbolaget och det gamla och man har inte flyttat om man inte dragit släp och ringt tusen samtal fram och tillbaka och planerat i månader utan - som märkes - något vidare resultat. Och man har fan inte flyttat om man inte gått och nojat en hel sommar på att man ska gå bostadslös.

Och bara för att den här veckan skulle bli ännu mer crazy så ringde polisen på i förmiddags och frågade om vi hört något av inbrottet i affären på nedervåningen. Erik gick ner och pratade med affärsägaren (en kortväxt man från, säg, Libanon (?)) som berättade att
Landskroon hade sagt att det där då inte var deras ansvar utan att han fick fixa det själv. Humanitet??!! Efter att Erik hade varit på kontoret och snackat med dem och fått samma avsnäsning följde han med stackarn till låssmeden och bankade upp dörren igen. Sen började han måla om i vardagsrummet (två mörkblåa väggar var inte populärt hos rasistbolaget) och jag började min 5-timmars-resa bland köksskåpen.

Ja, just så här uppgiven och tradig har jag känt mig hela veckan och som märkes kan jag inte sova heller. Har tvättid klockan sju och bara ber till gudarna att jag ska slippa huvudvärk så att jag kan komma igenom Röda rummet och slippa ligga ännu längre bak i litteraturlistan. Hur somnar man? Jag förstår inte hur jag kunde somna utan minsta eftertanke ända upp till 20-årsåldern... Det är ju jättesvårt. Hur ska man andas? Hur ska man ligga? Hur slutar man tänka?

Allt gnäll är på pränt i alla fall och nu kan det nog inte bli värre. Nu ska jag börja tänka på känslan av en kylig morgon i violett och grönt, stjärnklara kvällar på väg hem från Gerdahallen och andra romantiserade företeelser som jag binder ihop med Lund. Det kommer bli så bra.

Mycket...

Det händer mycket och det är rörigt och uppochner både inuti och utanpå och dessutom har jag funderat på att förändra hela bloggkonceptet, för det fungerar inte. I vilket fall så är det som mest flyttrörigt nu och i dag hoppas jag att våra kompisar kommer för att hjälpa till att bära lådor och möbler för jag har lockat dem med nybakta scones till frukost. I går var vi på fest (för första gången på hur länge som helst) och det var fet reggae som livemusik. I veckan har jag mest läst (Peer Gynt och franska dikter) och lyssnat mig igenom typ halva Brott och straff på talbok och packat samtidigt, bråkat och gnällt med Erik och sen kramats och pussats och sen stressat som en tok och lagt mig på golvet som en matta just för att jag känt mig så lååååg... Träffade Helena från gymnasieklassen (som jag inte träffat sen studenten) på SOL-centrum häromdan och det blev en lång catch-up om vad alla har gjort och vad alla gör. Anna och jag har varit på studentafton och ryst till Tranströmer-dikter och den fjärde oktober ska vi lyssna på José Saramago och jag kan bara inte bärga mig...

I vilket fall - några klunkar till kaffe och sen blir det plocka plocka i skåp och ur hyllor och ragga lådor och bära och samla folk. Chill!


Röra

Åh vad hungrig jag är! Ordet "röra" borde inte få mig att tänka på nån smarrig färgglad grönsaksröra eller nåt med kött (åh jag vill ha kött!) men så blir det när man kör försöka-äta-så-lite-som-möjligt-dieten. Erik sa att det lät anorektiskt att göra så, fast ingen behöver oroa sig eftersom jag älskar mat för mycket för att gå åt det hållet.

Jo, det "röra" jag syftar på är att vi i går fick reda på att killen i vår lundalägenhet flyttar ut den tjugonde vilket har fått oss att sätta igång våra lazy butts och dra ner/ut grejer från lådor och hyllor och därmed skapat lite av en flyttröra. Men vi kom på att det egentligen inte tar så hemkt lång tid att fixa sånt där. Båda våra mammor har ju ringt ett antal gånger per vecka och frågat "Har ni börjat packa ännu?" med den egentliga betydelsen "Men nu får ni ju allt börja packa annars hinner ni inte" men sen så kom vi fram till att vi är energiska ungdomar medan de är föråldrade och slöa.. :)

Until later...


The way it is

Den här dagen började (som en dröm) med att jag spillde ut en halv kopp kaffe över vår grå-vita stora vardagsrumsmatta. Hade lust att kasta ut skiten över balkongräcket. Jag menar, vad finns inte inburrat och intorkat i den mattans textilier? Om den inte har en chans hos kemtvätten ska den slungas långa vägar och ersättas med en mörkare matta som kan bli precis lika äcklig men där det åtminstone inte behöver vara så uppenbart...

I går var en fin kväll med Terese i Malmö. Det känns lite som semester när man kommer iväg så. Vi åt trerätters på en japansk/kinesisk restaurang och såg Zozo på bio. För övrigt en toppenfilm. Hoppas den får en självklar plats i grundskolan i framtiden.

Nej, nu får jag väl dricka kaffet som är kvar (inte slicka mattan) och läsa vidare Emily Brontë.

Goody

Det kanske tycks lite too good to be true men en sån här finns numer i Eriks och min ägo och det var en mäktig deal kan man nog hålla fast vid. Jag behövde egentligen inte övertalas men Erik försökte det ändå med en fin överenskommelse: "Om vi köper denna går jag med på att köpa allt crap på IKEA sen när vi flyttar..". Haha :)

I dag har jag läst 100 sidor Wuthering heights och tränat (fast nä, det var inte skönt, i dag var det mest en pina) och förhoppningsvis kan det bli nåt av den här kvällen. Ciao ciao.

Jo, det går an

I går ställde vi bilen med körförbud intill åkern i Vadensjö, la oss på motorhuven och såg en hel glob av stjärnor, hela vintergatan, galaxen tycktes det mig och jag kände mig väldigt väldigt liten. Jag surfar runt i bloggarvärlden och ser att det inte bara är jag som tänker virrigt och undrar varför världen är så konstig. Vi är några miljarder...

Den här dagen är helt värdelös, förutom att jag har kittlats med Erik och läst ut Det går an. Almqvist var en smart snubbe. Jag förstår inte hur man som man själv kan beskriva Sara, som är så naturligt och genomgående skön, utan att falla i gubbsjukefällan. Det är så fint.

Celebrity spotting

Kändisar jag har sett i sommar:

Fame Factory-Svalöv-Martin
Big Brother-Denis
Big Brother-Sirwan
Fame Factory-Maja
The Ark

Listan fylls på när jag minns fler...

Jag dödade

I mitt sökande efter den perfekta bloggaren som jag kan stalka har jag upptäckt att folk är pinsamt dåliga på bloggrubriker, inklusive mig själv förstås (jag är givetvis en skam för hela bloggkonceptet, något som jag på något sätt trivs med rätt bra eftersom jag också har upptäckt att den typiske bloggaren verkar vara blond tjej 20-25 år från Stockholm med ett klädkonto på 15000 spänn per månad), och undrar vad man borde göra åt saken. Vad är den ultimata rubriken? (Eller framför allt: Vad är den ultimata bloggen? Ytlig eller "djup"?) Jag ska nog vända mig till min journalistikstuderande bror, men samtidigt bjuder jag på den dagboksrubrik som lockade 70 läsare till min lunarstormdagbok för sisådär 4 år sedan. Usch vad gammal jag är.

Ja, nu har skolan satt igång även om jag helst inte vill tänka på det i dag. I dag är jag bara trött och orkeslös och irriterad men i morgon ska jag nog orka sätta igång med lite Love Almqvist, lite Balzac och lite planerande. Har ändå gjort en del viktigheter i dag. Erik och jag var och skrev under kontraktet (och fick värsta största pärmen om allt som gäller då man bor hos LKF blablabla) och sen var vi och tittade på lägenheten! Balkongen är bannemej ingen balkong, det är en (mindre) altan! Den är verkligen bäst i hela lägenheten. Resten var förstås toppen också. Helt perfekt planlösning, stora fönster som släpper in bra med ljus, det mesta var bytt och målat inom de 5 senaste åren och LKF ska bland annat tapetsera om det ena sovrummet och slipa parketten i vardagsrummet. Köket var lite mindre än jag trodde men dubbelt så mysigt och så har vi både ett ytterförråd och ett källarförråd. Mannen som bodde där nu frågade om vi ville ha kvar hans fina stora utekruka med en flerårig klängväxt som redan hade växt sig upp till altantaket. I mitt inre skrek jag "JAJAJAJA ta absolut inte med den! Jag vill ha, vill ha!" men jag svarade lite försynt att tja, om du inte behöver den så... Jo, jag får passa på att be om ursäkt till gud som jag bannade så i somras när jag tyckte att lilla jag blev orättvist och illa behandlad i den grymma grymma världen...

Det är fortfarande lite oklart när vi ska flytta däremot. Kanske blir det inte förrän den 3/10 eftersom LKF inte delar ut nycklar under helgerna. Det där får lösa sig efterhand i alla fall. På tal om annat så fick jag mina linser i dag (från
Nordic Lenses) bara två dagar efter jag beställt dem, dessutom lika billigt som sopstället som jag köpt från innan. Good good.

Nej, vad deprimerande det är när vädret är så här och pojkvännen ligger och sover i rummet bredvid... Ey, förresten. Jag gissar att jag har tre personer som följer min blogg: Terese, Thomas och Karin. Am I right? Om nån annan följer den, kan ni inte säga hej så att jag vet vem jag inte ska snacka skit om.. Okej? ;)

September (höst): skolstart

Jag började blogga precis när skolan slutade i våras och nu känns det nästan overkligt att jag ska tillbaka till de där människorna igen, till SOL, till planeringarna och boksläpandet. Det bara spritter i hela mig när jag tänker på det. Tänk att vakna, säg, en onsdagsmorgon med ett enda krav; att läsa ut Pappa Goriot eller Röda Rummet, strosa runt bland bibliotekets osmickrande hyllor, halvligga i soffan med en kanna te. Åh, mitt liv ska bli betydelsefullt igen! (Så som det känns betydelsefullt för mig, dvs motsatsen till att sitta och titta på tv, diska lite, småstäda och vänta på att Erik ska komma hem från jobbet.)

Sköna sköna morgon. Måste ta en lite större tugga av den här kakan.

hits