Men uss då

Det är i såna här stunder som jag förstår varför det tog min historielärare på gymnasiet typ 125 år att rätta klassens uppsatser om franska revolutionen. Jag sitter med en hög med 17 texter om Bibeln som jag ska betygsätta dels språkligt, dels innehållsmässigt. Det är ständig fokus som gäller för att inte låta en elevs tafatta språk påverka min uppfattning om elevens kunskaper. Och så finns det ju de som inte har så mycket innehåll men ett desto bättre språk... Och hur rättar man rättvist när man vet att en elev har dyslexi? Och hur gör man när man ser att ett par meningar ser precis ut som dem om Bibeln på Wikipedia? Och gör jag fel i att stryka under alla stavfel? Och...

Jag kommer ju ingenstans med de här satans texterna och jag har lovat att jag ska lämna tillbaka dem på onsdag. Damn!

Kommentarer:
Postat av: Terese

Precis! Så där satt jag hela tiden i våras när jag skulle rätta nationella prov, bland annat. Det är svinsvårt att inte påverkas av sånt som språkfel och smått oläslig handstil trots att det bara är innehållet man ska titta på. Jag fick läsa om flera prov/uppsatser flera gånger för att vara säker på att jag tänkt rättvist. En av mina handledare i Eslöv tipsade om att lägga alla G-uppsatser/prov och VG-uppsatser/prov osv i olika högar och sen kunde man titta igen om man var osäker. Var de verkligen på samma nivå? Man är ju bara människa dessutom, så om man råkar vara på dåligt humör eller trött när man rättar de första (eller sista) proven så är det lättare att sätta låga betyg och bli irriterad för minsta stavfel, medan det är lättare att släppa igenom sånt om man är pigg och på bra humör. Knepisch det där.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits