Gabrielle

Helledig till slut. Har skickat in den sista skoluppgiften, skrivit en utvärdering som innehåller ord som "håna", "skrattretande" och "förnedrande", kan lägga pedagogiken i teori på hyllan men försöker hålla det praktiska i minnet. Nu har jag en vecka ledigt till sommarjobbet börjar och jag undrar bara vad man gör i den här hettan? Hela stan är som en klibbig, kokande massa som nog bara kan svalkas av en ny istid. Lägenheten känns som en gaskammare och helt vindstilla är det ju också, så hur många fönster man än öppnar så stannar ändå andan i gommen när man försöker få ner luften i lungorna.

Morgnarna känns som den heta morgonen i Lissabon, när vi hade solsting redan vid uppvaknandet på det centralt belägna hotellet, men blev väckta av frukost vid la cafeteira på andra sidan gatan där det bjöds på tidernas godaste espresso och bruschetta med parmaskinka och smält ost, om jag inte minns helt fel.

Det är väl den vackraste liknelsen jag kan finna. Men i dag blir det inget sånt, på sin höjd lite balkonggrillning. Det är överlevnadsinstinkten som kopplats in nu, för att inte helt vandra bort i solbränna och solsting.