En liten ledig dag
Barnfetma BMI 30 / (60 min x 5 dagar) x antal timmar vi snor från språken (200) = 20 = lagom BMI!
Jag tycker förvisso också att vi ska satsa på hälsa men hur gärna man än vill kan man inte bara lägga in fler idrottstimmar. Det funkar inte, fattar ni? Vi barn som tyckt det är förnedrande att stå på rad och hoppa bock när alla andra ser på, som tyckt det är pinsamt att duscha bland sina kompisar, som gråtit hela vägen till det obligatoriska vårruset, som blivit valda sist när man ska delas in i lag, som kämpat gånger hundra på 2 km-loppet och tappat andan men ändå kommit sist och som sedan tilldelats ett IG från en lärare med allvarliga EQ-problem när vi var tolv år gamla, behöver det inte. Vi ville gå ner i vikt och kämpa med oss själva men det gick ju inte när skuggan av klasskompisarnas 30-kiloskroppar låg över en, ständigt uppmuntrade av en hurtig idrottslärare som inte tycks ha sett en rund unge förut.
Barnfetma liksom all fetma hör enligt mig inte primärt samman med uteblivna situps och armhävningar, utan mer med medvetenhet om kost och med psykologi. Jag tycker nämligen det här är ett ypperligt tillfälle ett slå ett slag för etik- och psykologi-undervisning redan på lågstadiet. Och givetvis, idrottsundervisning som förbereder för/introducerar normal vardagsmotion. Gå ut och gå en promenad, vetja! Diskutera mirakeldieter, träningsvideor och sjuka skönhetsideal. Slå er samman med hemkunskapen och laga nyttigt!
Sen somnade jag om och vaknade om och insåg igen att jag har en ledig dag och inget att göra. Och det är då man plockar fram högen med tyskböcker och börjar med tentaplugg, under en blå himmel. Härligt!
Åh, vilket underbart inlägg. Du uttrycker allt som detta förslag får mig att känna i oerhört träffande ordalag! Jag hatade också idrott som du vet, det blev inte uthärdligt förrän på gymnasiet tack vare er, dig och Linda :). Som Jonas Gardell så fint har formulerat det: "det fanns inte en sport som det inte visade sig att jag inte var sämst i. Jag var usel på löpning, jag var usel på redskapsgymnastik och varje gång jag kom in i en gympasal föll jag i koma." Jag vet inte varifrån citatet kommer exakt för jag hittade det redan citerat på internet, men visst är det underbart? Jag tycker också det är bra att barnen lär sig grundläggande motion men det måste integreras med andra ämnen precis som du säger! Annars blir det bara den där sanslösa pinan som du och jag och många fler genomlidit, där barnen lär sig egoistisk tävlan istället för samarbete och där utsatta barn blir ännu mer utsatta. Och jag tror inte heller att problemet med fetma enbart hänger samman med att barnen gjort för få sit-ups i sitt liv. Det är ett samhällsfenomen och går djupare än så. Tack för ett oerhört upplyftande inlägg!
Tack Anna! Ja, jag reagerar alltid starkt när det diskuteras skolidrott. När jag väl började träna på egen hand på gymnasiet och därefter och faktiskt tyckte det var roligt så tänkte jag "Varför har ingen fått mig att inse att det kan vara kul? Och att alla måste hitta sin egen idrott/träningsmetod?". Men det är bra att det kommer upp till debatt så pass som under den här veckan så att det kan röras om lite i grytan. Det är ju ofta då det sker förändringar!
Så bra skrivet och jag håller med! På en högstadieskola i Eslöv, som jag besökte, har de obligatoriskt, på schemat, att hela klassen ska ut och gå en promenad runt en park intill skolan varje dag. Det tyckte jag var bra. Sen fick de som ville gå fortare osv, men alla skulle gå.
Terese: Det låter toppen! Bra både för hälsa och för att få nya krafter/frisk luft så att studierna går bättre.