Gabrielle

I juni 2008 kan man som huvudrubrik på text-TV läsa "Zlatans knä håller för nästa match". Svenska folkets största angelägenhet denna månad anses alltså vara ett vänsterknä. Det gör mig glad. Inte för att det visar att jag inte är ensam om att älska fotboll, utan för att nyhetstorka tyder på frid, lugn, semester. Man har tid att bry sig om någon annans knä, kanske i stället för sitt eget, som man ju borde sätta i rörelse för att förebygga stelhet och kroppens runda former.

Men just detta ord "borde" är förbjudet på sommaren, försöker jag intala mig. Nu finns inga "borden". Nu är det vakna på morgonen och tänka "Vad ska jag göra i dag?" och inte känna att det finns begränsningar förutom eventuellt de ekonomiska. Det är äntligen ok att ägna två timmar åt att surfa på Wikipedia bara genom att klicka länkar, se på filmer som laddats på datorn men vilka jag aldrig hunnit se, åka till IKEA bara för att köpa ett par skålar för 5:-/st. och förstås läsa. Om jag vill. Bara då.

Jag är nästan missnöjd över att huvudet fortfarande är inställt på att gå upp tidigt och på att gå efter en kalender. Någonstans vill jag vara ovetande och undra om det är onsdag eller söndag, om klockan är ett eller sex eller midnatt. Men det finns begränsningar i Gabrielle-världen, någon koll måste man väl ha. "Borde" man väl. Och så är jag tillbaka i svårigheten att känna sig helt fri och obunden. Kanske för att jag inte vill det.

Liksom jag inte vill gå ut på promenader i stekande sol. För att få bort ryggonten (för mycket soffsittande framför fotbolls-EM) blir motionen i stället tokdans i lägenheten till nån bra låt, en väldigt underskattad motionsform. Det är väldigt rehabiliterande för trötta själar. Och kanske något Zlatan och hans knä "borde" testa.