Gabrielle

Äntligen lite ledighet och en chans att lägga kalendern åt sidan och bara göra allt eller inget. Vad jag vill. 2008 var turbulent, på alla sätt och vis. Ibland behöver man backa några steg för att se objektivt på allt och för att sammanfatta. Då är det gott med några veckors ledighet. Förresten blir det ingen vit jul vilket är fint eftersom jag ska ut på vägarna.

Ständigt nynnande på favoritjulsången av Chris Rea. Driving home for Christmas, with a thousand memories.

Den 17:e december 2001 (för exakt 7 år sedan) gick jag fortfarande i gymnasiet. Jag hade en termin kvar, var extremt skoltrött och hade bara ett ämne som jag fortfarande inte var trött på: latin. Just den dagen skrev jag ett (offentligt) dagboksinlägg och det känns så roligt att se tillbaka på det nu.

Det handlar om att jag hade valt att fortsätta med latinet och att ingen förstod varför. Det stred mot min ordning att göra något som inte hade ett klart mål, men jag kunde ju inte välja bort det som kändes rätt. ("Det som stör mig är att när jag äntligen går efter känsla, när jag lämnar de där planerna bakom mig, så tvingas jag ändå motivera varför jag tycker och vill som jag vill.")

"Mamma suckar och ser på mig konstigt.
'Men man kan ju inte bli latinlärare...'
'Nej, kanske inte... Inte så efterfrågat...' inser Gabrielle.
Tystnad.
Gabrielle skiner upp: 'Men man kan skriva läroböcker om latin!'"

Nu har jag avverkat mitt första år som lärare! Nästa år fortsätter jag, kanske på tre olika skolor.

Men först jullov. God jul allihopa! Eller ska jag säga "Io saturnalia!"?

sa jag till mina elever i dag och tänkte att 13 ljuva stämmor skulle klara av att komma igenom luciasången.

Resultatet blev dock som vanligt när man sjunger med klasser och inte drar hela lasset själv (visst försökte jag kraxa fram något själv med min onda hals men det lät vedervärdigt), nämligen ett enda stort skratt blandat med en del latinska ord.

Nåväl, skratta duger.

Och lussesången på latin då, den jag letat efter, går enligt mitt minne så här:

Nox impenetrabilis vadit per domos
Umbra terribilis est nostra comes
Nunc per silentium in casas gentium
vadit Lucia, sancta Lucia

Sanctus;sancta;sanctum betyder helig på latin och heligt är just vad jag anser det vara att spara gamla skolpapper. Jag har kvar so-läxförhör från 1996, i princip alla skolarbeten jag någonsin skrivit, allt sorterat i fina mappar. Men nu när Lucia närmar sig och jag skulle plocka fram min fina latinska text av luciasången så finns den inte att finna någonstans. Jag sjöng den för Eriks släkt för 2-3 år sedan och tydligen hade jag den då (jag fick den av min latinlärare på gymnasiet och sångframträdandet var betydligt senare än det). Men jag förstår inte - vad har jag gjort av den?

Jag har hittat en annan översättning men den jag hade var mycket tacksammare att jobba med med latinelever. Enklare grammatik och ord som går att slå upp. Liselotte har möjligen inte fått en kopia av mig vid något tillfälle? Jag tror att jag lagt upp den i en offentlig dagbok/blogg någon gång men lyckas inte hitta den där heller. Hjälp!??!

Konstigaste samtalet i skolan i dag, med en av skolassistenterna:

- Hej, jag heter Gabrielle, det var jag som mailade dig häromdagen. Jag undrade... (blir avbruten)
- Gabriella? Eller Gabrielle?
- Gabrielle.
- Gabrielle, det är väl ett pojknamn? Eller heter du Gabriella?
- Nej, Gabrielle.
- Gaaabriel är pojknamnet ja?
- Eh ja. Men det var inte därför jag kom hit...

För övrigt har det kommit en till latintjänst att söka på Arbetsförmedlingen. Det här blir femte lärartjänsten i latin som jag söker på ETT år. Latin is the shiiit.

Nu är det snö i Lund igen. När man jobbar på en skola med enorma fönster är man tacksam för varje liten ljusglimt på himlen. Det blir så där ögontårandevackert på Katedralskolans innergård.

Och för att fortsätta på samma tema - att hitta ljusglimtar i tillvaron - så går nog inget upp emot att sätta sig ner öga mot öga med tonåringar och fråga "Hur tycker du din första termin som latinstudent har varit?" då man upptäcker de riktiga fantasterna som svarar med leende från ena örat till nästa "Jätteroligt!!!" eller "Jag hade höga förväntningar men det har till och med varit ännu intressantare och roligare än jag trodde!".

Då tåras ögat ytterligare och mina pedagogiska batterier får sig en laddning som heter duga. The only way is up!