Gabrielle

"Nu är det helg!" sa jag till Helena i dag torsdag kl 13 när läraren förklarade föreläsningen avslutad. Det känns faktiskt lite så, lite som en semester mitt i allt, en chans att bryta sig loss från den instängdhet jag försätter mig i under skolterminerna. Veckan har varit lite av en berg- och dalbanefärd; dränkt i oförståeliga latinska satser, huvudvärk på gränsen till migrän, framtidsångest, djupa tankar om existensen men sen plötsligt middagsbjudning med skratt och öppenhet, solnedgången över hustaken, tokdansa med Erik, vissla glada melodier och få Helenas huvud lutat mot axeln. Övervägande bra, ändå.

I morgon förmiddag bär det av till Lalandia. Jag gissar att jag var där sist 1988 eller 89, inte riktigt säker. Jag har i alla fall inställningen att vi har semester och är också medveten om att det kan vara säsongens enda. Väskan är packad och humöret gott.

Tillbaka på söndag igen. Ajöss!

Så. Nu har jag jobbat hela dagen med uppsatshelvetet och blivit deprimerad och tvär på köpet. Jag skickade just ett mail till handledaren som bland annat innehöll frågan "Kan jag bli godkänd?" men jag antar att jag inte får svar på det den här gången heller. Jag känner mig som en komplett nolla. Jag är helt enkelt för dum för mitt ämne. Jag förstår mig inte på det svenska rättsväsendet under 1600-talet, jag vet fortfarande inte hur man letar i arkiv eller hittar personbiografier för folk som inte finns med i SBL eller Elgenstiernas ättartavlor. Dessutom är jag urkass på latin. Och på att uttrycka mig. Det enda som jag faktiskt är bra på är att lura mig själv att skiten är färdig.

Jag är rädd att han svarar att han inte kan godkänna mig, för då rasar hela min utbildningsplan och hösten blir till en dimma.

Hur som helst så får jag på något sätt trolla bort all frustration och oro för i kväll kommer Johan och Ida hit, vilket innebär den andra parmiddagen på fem dar.

Jag kom på en idé i går. Jag som tittar så hemskt mycket på TV borde ju ha en TV-blogg! Den skulle kunna vara utformad i stil med "TV i går" som finns i kvällstidningarna. Jag skulle kunna skriva om kanalernas utbud och återge och kommentera serier, dokusåpor och andra program. Förvisso sträcker min mediautbildning inte sig längre än till goda betyg i Mediakunskap A, B och C på gymnasiet, men 22 års TV-tittande med kritisk blick borde väl räcka rätt långt?

Så långt tänkte jag innan jag kom på att "TV i går" är något av det jag dissar mest (av många ting!) i kvällstidningarna, att bloggen hade blivit dötrist och att jag kanske borde fokusera mer på att behålla det lilla uns av stolthet som jag fortfarande har kvar. Dessutom vågar jag ju knappt ange vilka TV-program jag faktiskt följer.

Så det får nog vara så länge. Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att hitta en nisch. En mening med sitt liv.

Hur som helst är det en sjukt vacker måndag och min skoldag var fabulous. Jag har lagt ner vetabäststilen på syntaxen och skrattar (snällt) och ler i stället överdrivet för att lindra de mindre kunnigas ångest. Jag har städat lite och det stundar köttbullar med spaghetti. Und Fernsehgucken.

Dagens hatobjekt är stiftpennor. Egentligen tycker jag att de är väldigt praktiska med tanke på hur snyggt det blir när man skriver och påfyllnadsmöjligheten, MEN enligt någon jävelskapsprincip lyckas de alltid gå sönder. Till slut slukar handtaget upp nedandelen eller så går de inte att fylla på eftersom suddigumsdelen inte går att pilla ut. Jag köpte en ny för ett tag sedan och lät Erik låna den när han skrev tenta under förutsättning att jag skulle få tillbaka den i samma fina skick. När jag fick den igen hade likväl locket försvunnit. Jag startade ett gräl varpå jag fick en annan av Erik. Det var den pennan som jag i dag kastade i väggen efter ett frustrationsutbrott som kom över mig när jag översatte en text om Göta Kanal till tyska. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Gå över till old school blyertspennor? De går ju alltid också sönder!

För övrigt så är det en typisk söndag med dess lugn och mulenhet. Jag har tagit upp en kyckling på tining och ska snart smörja in den med soja och kryddor. Den ska ugnsbakas i ca 40 minuter och ska sedan serveras med ris och bearneisesås. Och så blir det tv-kväll. Som vanligt.

Kram!

Lördag i Lund: sol och den obligatoriska vårbrisen. Jag somnade vid 4 i natt och vaknade 9, gick upp 10. Har druckit kaffe och sett solen skina över ängarna på St Hans, där alla tycks gå för att rasta helgtrötta ben. Hästar, får, katter, hundar och människor.

Parmiddagen i går var success. Fonduen blev hur god som helst, särskilt tack vare kombinationen med Emmas potatisgratäng. Till efterrätt fick vi hemmagjord cheese cake. Yum! Sen blev Erik och jag varse om att det nya TP:t fanns i lägenheten och till vår glädje och kanske deras så blev det några omgångar där man bara kunde få en tårtbit genom att svara på en fråga som visades på dvd. Kul! Vi åkte i busfart med taxi till stationen och hann med sista tåget hem.

Sen kunde vi inte somna för att vi diskuterade fina flicknamn och mjuka vs hårda vokaler.

Jag ser nu att nästhusetgrannarna håller på att putsa fönstrena. Taskigt att ge mig flitavundsjuka så här på vilodagen. Nä, jag ska flita mig med syntaxläxan i stället. Arrivederci!

Det kändes genast lite bättre i magen när Erik kom ur sin dvala och jag fick en mjuk hönekram. Nu ska jag tänja ut mina leder så att de slutar värka och fylla min kropp med litervis med vatten. I kväll är vi hembjudna på parmiddag hos bekanta i Malmö som ska fixa fondue! Detta innebär alltså att kylskåpet förblir stängt resten av dagen.

I förrgår sken solen hela eftermiddagen och jag kände att det var dags - dags för balkongstädningen. Jag sopade och planterade och klippte och grävde. Och det blev riktigt fint. Nu är det bara blomstringen, marschallerna, klotgrillen och infravärmen som saknas - sommarpartyt är nästan komplett.

Häromdagen kände jag dofterna för första gången i år - vårdofterna. Det kan ha varit primörerna, det kan ha varit duggregn mot smutsig asfalt eller magnoliaknoppar; hur som helst betyder det något, för klasskompisarna sprattlade till i något lyckofnatt när jag berättade om det. Och jo, åter, jag fick 26 poäng av 30 på tentan. Borde man inte må skönt?

Jag vet inte riktigt vad som har hänt den här veckan; jag minns inte exakt. Vet bara att jag gått från tröttast-i-världen (ligga i soffan, äta onyttigt, sova) till hyperaktiv (träna, vårstäda balkongen, powerwalka till och från skolan) och däremellan har jag mest sett tiden passera. I går fick jag tillbaka realiatentan som jag gjorde under samma omständigheter (ingen ro i kroppen, ingen kontroll) och det blev VG. Fira, fira, tänkte jag och köpte en påse lösgodis och i dag känns det som jag har en fotboll i magen. Dessutom drömde jag i natt att jag "födde ut" en liten stenhård boll av människokött, typ som en misslyckad bebis. Usch.

Morgonångest suger! Det regnar ute och jag som tänkte gå ut och gå. Jag ska peppa mig själv lite och återkomma med nya krafter. Tjipp.

Nä, jag orkade inte. Varken det ena eller andra. Det är för kallt för att jag ska njuta av balkongprydning och då får det vara. Jag tänker inte stoppa fingrarna i planteringsjorden om det innebär djupa suckar och fnasiga händer. Och jag vägrar göra huvudet tyngre med det femtiotal paragrafer angående adverbial och prepositioner som vi har i läxa till på torsdag, för de kommer ändå bara hamna i mitt korttidsminne i någon timme och sedan försvinna. Jag har försökt hitta på någon sysselsättning som jag skulle kunna ägna mig åt i mer än tre minuter men allt får mig bara att stampa frustrerat i marken och puta ut surläppen ännu mer. Jag borde inse alltings förgänglighet och därmed förstå att jag inte måste vara antingen duktig eller se på TV. Men i dag känns det hopeless.

Saker jag har funderat på att göra:
- Plantera
- Baka
- Browsa i SVTs arkiv
- Plugga
- Skriva kalligrafi
- Gå på step-up-pass
- Promenera
- Läsa boken jag började på i förra veckan (Vägen till Klockrike)
- Se på TV/dvd

Men det känns bara tråkigt. Jag intalar mig själv att jag behöver en hobby men hur lätt är det att fixa det? En hobby ska man väl älska och längta till att få göra när man väl har tid? Jag klarar inte av att göra något som känns meningslöst, det vill säga inte resulterar i något. Meningslöst = inget resultat- formeln är givetvis något som bara finns i mitt huvud, men vad gör det för skillnad?

 Allting är lika tråkigt för det.

Jag får fortsätta längta till Big Brother  och Floor Filler börjar, fullständigt medveten om min passivitet och ytlighet. Ingen som vill spela spel med mig?

Vi kom hem i går kväll efter att ha varit i Växjö över påskhelgen. Sammanfattningsvis blev det en skön avkoppling från alla studie- och pengatankar och ett bevis på att man kan fly från vardagen. Hela familjen var där inklusive våra respektive så det blev ett frossande i promenader, mat och sällskapsspel. Erik föreslog att vi kunde testa något annat nån gång, typ bowling. Jag håller med! Pappa hade faktiskt ett försök i att gå ett steg längre - att gå tipspromenad, vilket skulle slå samman två av aktiviteterna men utesluta maten. Men vi gick runt sjön i stället.

Det har varit sol hela helgen och till min stora glädje väcktes jag även i morse av att solstrålar sipprade igenom persiennerna i sovrummet. Ska planteringen alltså bli av i dag? Det står högst på listan, följt av syntax och vila.

Svärmor ringde i går och sa att hon var orolig för oss. Att hon hade haft en känsla av att något hade varit dåligt med oss. Hon radade upp sina nojor för mig och jag lyckades liksom få henne att stryka en efter en från sin lista. Sommarjobb? Ja, det har vi båda. Studierna? Jo, det går bra. Hur vi mår? Bra, tack. Pengar? Vi klarar oss, och elräkningen är snart betald. Och uppsatsen? Jo, jag har insett att jag ändå får fixa poängen till kompletteringen framåt sommaren. Det är inte så mycket kvar, men nu slipper jag stressen med den i alla fall.

Det fick mig att inse att jag borde släppa taget lite nu, tänka efter vad jag vill göra när jag inte pluggar. Läsa något svenskt skönlitterärt, lyssna på musik, skriva kalligrafi, skriva något. Vad som helst. Något som inte innebär de tre saker jag ägnat de senaste månaderna åt, det vill säga
1) Tokplugga
2) Husmora mig (diska, städa, plocka, tvätta, svabba)
3) Titta på TV

I dag har jag varit på syntaxlektion med huvudet högt men med öppen famn. Jag älskar objektiva predikatsfyllnader, appositioner, korrulat och nominalfraser. Fram till 31 maj handlar mina studier om satslösning och tysk skönlitteratur. Kunde det bli bättre?

På tisdag är det tenta. Det ska bli hur skönt som helst att få skriva den där tentan till slut. Men nu börjar hoppet verkligen sina om att uppsatsen kommer bli färdig. Min handledare vet ju att jag lagt hundratals timmar på skiten men envisas likväl med att aldrig aldrig låta mig vara klar. Det är så jävla tröttsamt. Jag har lust att drämma till honom ordentligt med min tunga latinlexika och säga att han borde vara snällare.

Men han fattar väl inte hur det är att vara som jag. Kanske tror han att jag har alla krafter i världen. Kanske tror han att jag kan det där språket. Vad han än tror så tror han fel och även om jag praisat honom innan så tycker jag han kunde ta och vara lite snäll och säga att jag har blivit G. Men om man nu väntat i typ 30 månader så kan man väl vänta lite till.

Det händer inte så mycket egentligen. Våren har kommit. Hela Lund har slagit ut i små gula smörblommor och bländande snödroppar. Jag ska snart cykla ner till stan för tentaplugg med Helena och Nina.