Upp som en sol
De två senaste dagarna har solen skinit och mitt humör har varit mycket mycket bättre. Återigen frågar jag mig varför jag inte bor i Portugal. Hur som helst har jag sysselsatt mig en del med att piffa lägenheten. Det var verkligen världens bästa idé, då min kreativitet legat på noll under hela sommaren. Nu fick jag äntligen skapa bilder och tänka i färg och form och mönster.
Och nu är det så där brinnande fint i vardagsrummet att jag måste gå dit hela tiden bara för att titta.
I går var jag på introduktion för lärarutbildningen. Först irrade jag runt som en tok på området och insåg att jag kommit rätt först när jag kom in i en klunga av "lärareliknande" människor (tänk häng i kinderna och propra men ej utstickande kläder - som jag) och när tre utskickade från Lärarnas Riksförbund omringade mig från varsitt håll. "Vill du gå med i LR, det kostar bara 25:- per termin, du får den här goodiebagen".
Till slut kom jag in i salen (med alla gåvor i händerna) och blev positivt överraskad av hur mänsklig personalen var. Efter alla rykten trodde ju jag att de var dumma små nötter utan talförmåga. Förvisso har jag inte träffat lärarna än... Hur som helst fördröjdes introduktionen med kanske 45 minuter eftersom hälften av studenterna bestod av nojiga småbarnsföräldrar, besvärade klimakteriekvinnor eller rätt och slätt trögfattade idioter.
En namnlistgenomgång med handuppräckning brukar ju inte vara så komplicerad, liksom. För det första fattade inte människorna att man skulle säga "ja" när man hört sitt namn. Men desto värre var det med gruppindelningarna. En kvinna hade hamnat i gruppen där man blir både högstadie- och gymnasielärare och var hemskt upprörd över detta. "Men jag har läst franska 60 poäng och svenska 80 poäng och mitt mål är ju att bli gymnasielärare. Då är det väl dåligt att jag ska sättas i den gruppen! Mitt mål är ju att bli gymnasielärare! Det är där jag vill hamna! Svenska finns ju på högstadiet men franska är ju inte så vanligt där och det är ju..." Och vad folk än sa till henne så fortsatte hon med sitt oändliga babbel. På bänkraden ovanför satt jag och suckade så högljutt jag bara kunde, dels för att hon inte kunde inse att det är ganska bra att ha en breddad utbildning och dels för att idioten kommer hamna i min grupp.
Sen skulle ledaren lära oss hur man fyllde i en ansökningslapp angående praktikplats. "Här skriver ni ert namn och här adressen." Gäsp. "Sen vill jag att ni skriver upp om ni har någon personlig anknytning till nån skola i Skåne, så att ni inte hamnar exempelvis på en skola ni själva gått i eller där era föräldrar jobbar eller liknande." Det här var ett nytt problemområde för den korkade delen av studenthopen, och av ca 60 studenter ville 20 stycken meddela alla andra om just sin situation och fråga vad som gällde för dem. Och jag satt där och stirrade ut genom fönstret på solen som sakta försvann bakom molnen.
"Jag har en dotter som ska börja gymnasiet nästa år, ska jag då ange den gymnasieskolan hon ska gå på?"
"Jag gick och läste en kurs i spanska på Komvux för sex år sedan. Ska jag skriva upp det?"
"Jag har en syssling som..."
Och när den stormen lagt sig började tjattret från alla småbarnsföräldrar som tyckte att de skulle vara privilegierade att få praktikplats precis var de ville, oavsett om ledningen kunde ordna det eller inte. Jag hade nästan lust att skrika rakt ut att det finns något som heter preventivmedel men till slut meddelade sekreteraren snällt att nästan hälften av MAHs studenter är småbarnsföräldrar och att det inte räknas under "särskilda omständigheter". No shit!
Sen fick vi gå hem och jag sprang ut med mina gratiskalendrar och pennor, satte mig på tåget och kände mig förbannat tillfreds med livet.
Och nu är det så där brinnande fint i vardagsrummet att jag måste gå dit hela tiden bara för att titta.
I går var jag på introduktion för lärarutbildningen. Först irrade jag runt som en tok på området och insåg att jag kommit rätt först när jag kom in i en klunga av "lärareliknande" människor (tänk häng i kinderna och propra men ej utstickande kläder - som jag) och när tre utskickade från Lärarnas Riksförbund omringade mig från varsitt håll. "Vill du gå med i LR, det kostar bara 25:- per termin, du får den här goodiebagen".
Till slut kom jag in i salen (med alla gåvor i händerna) och blev positivt överraskad av hur mänsklig personalen var. Efter alla rykten trodde ju jag att de var dumma små nötter utan talförmåga. Förvisso har jag inte träffat lärarna än... Hur som helst fördröjdes introduktionen med kanske 45 minuter eftersom hälften av studenterna bestod av nojiga småbarnsföräldrar, besvärade klimakteriekvinnor eller rätt och slätt trögfattade idioter.
En namnlistgenomgång med handuppräckning brukar ju inte vara så komplicerad, liksom. För det första fattade inte människorna att man skulle säga "ja" när man hört sitt namn. Men desto värre var det med gruppindelningarna. En kvinna hade hamnat i gruppen där man blir både högstadie- och gymnasielärare och var hemskt upprörd över detta. "Men jag har läst franska 60 poäng och svenska 80 poäng och mitt mål är ju att bli gymnasielärare. Då är det väl dåligt att jag ska sättas i den gruppen! Mitt mål är ju att bli gymnasielärare! Det är där jag vill hamna! Svenska finns ju på högstadiet men franska är ju inte så vanligt där och det är ju..." Och vad folk än sa till henne så fortsatte hon med sitt oändliga babbel. På bänkraden ovanför satt jag och suckade så högljutt jag bara kunde, dels för att hon inte kunde inse att det är ganska bra att ha en breddad utbildning och dels för att idioten kommer hamna i min grupp.
Sen skulle ledaren lära oss hur man fyllde i en ansökningslapp angående praktikplats. "Här skriver ni ert namn och här adressen." Gäsp. "Sen vill jag att ni skriver upp om ni har någon personlig anknytning till nån skola i Skåne, så att ni inte hamnar exempelvis på en skola ni själva gått i eller där era föräldrar jobbar eller liknande." Det här var ett nytt problemområde för den korkade delen av studenthopen, och av ca 60 studenter ville 20 stycken meddela alla andra om just sin situation och fråga vad som gällde för dem. Och jag satt där och stirrade ut genom fönstret på solen som sakta försvann bakom molnen.
"Jag har en dotter som ska börja gymnasiet nästa år, ska jag då ange den gymnasieskolan hon ska gå på?"
"Jag gick och läste en kurs i spanska på Komvux för sex år sedan. Ska jag skriva upp det?"
"Jag har en syssling som..."
Och när den stormen lagt sig började tjattret från alla småbarnsföräldrar som tyckte att de skulle vara privilegierade att få praktikplats precis var de ville, oavsett om ledningen kunde ordna det eller inte. Jag hade nästan lust att skrika rakt ut att det finns något som heter preventivmedel men till slut meddelade sekreteraren snällt att nästan hälften av MAHs studenter är småbarnsföräldrar och att det inte räknas under "särskilda omständigheter". No shit!
Sen fick vi gå hem och jag sprang ut med mina gratiskalendrar och pennor, satte mig på tåget och kände mig förbannat tillfreds med livet.
Sleep on dreamer
Är ledig nu, till slut. Och utnyttjar tiden genom att gå upp ruskigt sent på förmiddagen och aldrig riktigt koppla på kreativiteten. I stället blir det en lång rad av minuter och timmar då ingenting görs. Jag vill ju inte mycket annat. Jag vill bara surfa på mina sidor, skissa drömmar om hur det kan bli framöver, tänka på livet. Det kunde bli hur bra som helst men övergår i stället till lätt babylonsjuka (eftersom jag äntligen har pengar på kontot) men framför allt låter jag allt fucking östrogen spela sina spratt med humöret, vilket gör att jag ständigt går runt och tror att jag är den sämsta människan som nånsin existerat på planeten. När jag nu är så medveten om vad känslan beror på borde jag ju kunna koppla bort den, kan man tycka, och det gör jag. I en minut. Sen sitter jag där igen som ett fån och stirrar in i väggen och tänker att alla säkert tycker illa om mig och vrider och vänder på människors ord och tolkar saker som inte finns. Det är korkat och jag måste sluta.
Men vad ska man göra i stället?
Men vad ska man göra i stället?
En dag kvar
Ett ynka kvällspass på åtta timmar återstår av 2006 års sommarjobbande. På ett sätt känns det som sommaren varit evig, på ett annat som att den susat förbi. Det har hänt så jäkla mycket, det har varit soligt och varmt, det har varit roligt och tråkigt. Jobbet har varit jobbigt ibland men det är ändå det bästa feriejobbet nånsin. Det har gått jättebra och jag har trivts, vad mer kan man begära av en sysselsättning som drar in pengar? Men i morgon klockan 21.30 är det slut. Freiheit.
My government send me to US of A to make moviefilm
Det här verkar strålande. Nåt att se fram emot!
Skärvor
Som synes här fick jag hem två paket med trasiga skålar i dag. Inser inte brevbärare/fraktare/lastbilschaufförer/vem-som-helst-som-förstört-dem att man dras ner av att öppna ett paket där det ligger skärvor? Att människan blir halvt fördärvad och minst lika sönderkrasad som alla de där vassa bitarna som biter fast i fingertopparna? Jag hade sån energi och lust men levererades något som kunde varit användbart men blivit värdelöst på grund av nåns förbannade oaktsamhet. Lika värdelöst som dag och natt och ensamhet.
Gick ut en runda i solen som kom fram efter en av störtskurarna. Fortfarande åska och blixtar men en himmel som var tudelad i ljust och mörkt. Korsade vägen och köpte glass från Hemglassbilen och gick hem igen och tröståt framför tysk film. Och nu vill jag bara sova. Skitdag.
Gick ut en runda i solen som kom fram efter en av störtskurarna. Fortfarande åska och blixtar men en himmel som var tudelad i ljust och mörkt. Korsade vägen och köpte glass från Hemglassbilen och gick hem igen och tröståt framför tysk film. Och nu vill jag bara sova. Skitdag.
Förvirrat
Vid den här tiden förra året hade vi fått lägenheten och stressen inför flytten satte igång. Det var en galen höst som skulle följa, en höst som jag i efterhand fått veta var väldigt solig och vacker, något jag helt missade i och med ett synfält där bara Strindberg/Camus/Hesse/Dostojevski och flyttlådor fick plats. Övergången från sommar till höst blir nog ljusår skönare i år. Saken är den att övergången förmodligen redan är här. Regnet piskar mot rutorna varje dag, det är numera mörkt när jag cyklar hem från kvällspassen vid 21.30, och alldeles för kallt för att låta ytterdörren stå öppen.
Jag har kommit igenom 27 arbetsdagar och har tre ynka kvar. Det är skönt att den här perioden snart är över, men samtidigt vet jag inte vad jag har att blicka fram emot. Malmö högskola tycker nog det är ytterst besvärligt att meddela en om hur hösten kommer se ut och därmed vet jag inte om jag kommer hinna med tyskan vid sidan av eller om det bara blir en massa sitta-av-tiden-lektioner i Malmö. Mitt kontrollbehov gnäller på mig och vill att jag tar reda på hur det blir men eftersom det inte går får jag förtrycka ordning och bara slappna av.
I dag är jag ledig och har sovit ruset ur mig. Planerna är såsom följer:
- Plugga tysk syntax inför tentan på fredag
- Tvätta
- Handla
- Vila
Jag har kommit igenom 27 arbetsdagar och har tre ynka kvar. Det är skönt att den här perioden snart är över, men samtidigt vet jag inte vad jag har att blicka fram emot. Malmö högskola tycker nog det är ytterst besvärligt att meddela en om hur hösten kommer se ut och därmed vet jag inte om jag kommer hinna med tyskan vid sidan av eller om det bara blir en massa sitta-av-tiden-lektioner i Malmö. Mitt kontrollbehov gnäller på mig och vill att jag tar reda på hur det blir men eftersom det inte går får jag förtrycka ordning och bara slappna av.
I dag är jag ledig och har sovit ruset ur mig. Planerna är såsom följer:
- Plugga tysk syntax inför tentan på fredag
- Tvätta
- Handla
- Vila