Io saturnalia!
Oftast brukar jag tycka om Eriks och mina olikheter, som att jag är överdrivet planerande och har väldigt svårt att leva i nuet, medan Erik knappt vet vad framtid är utan prioriterar det som finns här och nu. Men när klockan närmar sig 15 dan före dan före dopparedan och alla julklappar inte är inhandlade, då önskar jag nästan att han hade kunnat få en släng av mitt planerande eller åtminstone av morgonpigghet.
Å andra sidan har jag inte så mycket emot att ge mig ut bland julfirare. Det brukar vara rätt god stämning i butiker före jul. Värre är det i bilköerna och i trafiken överhuvudtaget. Tack och lov bor jag i ett landskap som har fattat hur onödigt det är med is och halka. Okej, det ser trevligt ut när man tittar ut genom fönstret, men att gå ut i minusgrader är ju rena tortyren, liksom att köra i det.
Jag skickar inte julkort (oftast är de väldigt opersonliga och de är helt klart slöseri med papper) men jag är tacksam för de jag har fått. Och nu vågar väl ingen ta emot elektroniska julkort heller (vilket jag förvisso tycker är ännu opersonligare), på grund av virusvarningarna, så jag önskar bara alla här en riktigt god jul. Slappna av och tänk inte på jobb och skola nu. Tänk på alla människor omkring er i stället.
God jul & Gott nytt år!
Å andra sidan har jag inte så mycket emot att ge mig ut bland julfirare. Det brukar vara rätt god stämning i butiker före jul. Värre är det i bilköerna och i trafiken överhuvudtaget. Tack och lov bor jag i ett landskap som har fattat hur onödigt det är med is och halka. Okej, det ser trevligt ut när man tittar ut genom fönstret, men att gå ut i minusgrader är ju rena tortyren, liksom att köra i det.
Jag skickar inte julkort (oftast är de väldigt opersonliga och de är helt klart slöseri med papper) men jag är tacksam för de jag har fått. Och nu vågar väl ingen ta emot elektroniska julkort heller (vilket jag förvisso tycker är ännu opersonligare), på grund av virusvarningarna, så jag önskar bara alla här en riktigt god jul. Slappna av och tänk inte på jobb och skola nu. Tänk på alla människor omkring er i stället.
God jul & Gott nytt år!
Panta rei*
Jag börjar jobba heltid i januari, som lärare i svenska och latin, dagarna efter jag är klar med min utbildning, som jag hållt på med nu i 24 år känns det som. Jag fick alltså jobb, jag hade tur. Eller skicklighet, eller flyt. Jag vet faktiskt inte vad det berodde på. De som låter bittra i sina grattisönskningar säger bara "värst vilket flyt du har då". Vissa säger att jag är duktig. Vissa säger att det är en kombination av tur och skicklighet. Jag vet inte vad det är, det viktigaste är att jag har jobb.
Åt er som skrattat åt mina ämnesval tidigare kan jag i alla fall gladeligen skratta tillbaka. Rakt i ansiktet. Tji fick ni!
Hur som haver, frågan är hur aktiviteten blir på bloggen i och med detta. Kanske lägger jag ned den, kanske låter jag den bara vara, kanske utvecklar jag den till en skolblogg. Förberedelserna inför jobbet är i full gång redan. Jag har köpt en ny bokhylla som jag börjat fylla med pärmar, lådor och tidskriftssamlare. Första natten efter jag fått jobbet kunde jag inte sova för att jag tänkte på allt praktiskt som behövde ordnas. Det är skönt att jag har drygt en månad på mig för att förbereda mig!
Men först är det examensarbete, julfirande, oppositioner och examen. Julen prioriteras högst. Min examen som jag så efterlängtat hamnar i skymundan nu, men det är väl därför man ska ha en examen. Bättre ett jobb att gå till än en twistpåse i handen, resonerar jag.
Åt er som skrattat åt mina ämnesval tidigare kan jag i alla fall gladeligen skratta tillbaka. Rakt i ansiktet. Tji fick ni!
Hur som haver, frågan är hur aktiviteten blir på bloggen i och med detta. Kanske lägger jag ned den, kanske låter jag den bara vara, kanske utvecklar jag den till en skolblogg. Förberedelserna inför jobbet är i full gång redan. Jag har köpt en ny bokhylla som jag börjat fylla med pärmar, lådor och tidskriftssamlare. Första natten efter jag fått jobbet kunde jag inte sova för att jag tänkte på allt praktiskt som behövde ordnas. Det är skönt att jag har drygt en månad på mig för att förbereda mig!
Men först är det examensarbete, julfirande, oppositioner och examen. Julen prioriteras högst. Min examen som jag så efterlängtat hamnar i skymundan nu, men det är väl därför man ska ha en examen. Bättre ett jobb att gå till än en twistpåse i handen, resonerar jag.
* "Panta rei" är ett uttryck på grekiska och betyder "Allting flyter"
Jag har fått jobb
Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb! Jag har fått jobb!
Ordskapande & ordsuddande
Jag undrar egentligen hur länge man har hållt på med examensarbetet nu. Det känns som jag skapat mig en egen liten värld på de få kvadratmeter som mitt skrivbord, datorn och jag tar upp. Här hopas kaffekoppar och vattenflaskor, samlas låneböcker på hög, klappas det förnöjt på magen när något gott är åstadkommet och här tjuts det som respons på vissa författares tafatta försök att skriva genusmedvetet.
Datorn är min bästa länk utåt. Om jag tittar ett par centimeter åt höger ser jag grannhusets smutsiga fasad gå i samma ton som hösthimlen och det nakna trädet som redan har förberett sina knoppar för våren vajar i blåsten. Inspirerande? Nja, ungefär lika inspirerande som att handla köttfärs på Maxi.
Visst är det kul att snöa in så totalt på något, men det är bannemig farligt att skriva uppsats på heltid. Jag fastnar i det opersonliga och översiktliga i orden och i tanken om att alltid hitta något häpnadsväckande att skriva om. Tänkte skifta arbetsuppgifter en stund och skriva en (personlig) jobbansökan, men det var nästan omöjligt. Jag framställer mig själv som en robot. Och vem kan gå efter skriva brev-guider som finns på internet, där det står att man ska få med verb som "fullföljde", "planerade" och "upprättade"? Det är ju befängt! Förstår inte vem som kom på den fantastiska idén att skriva en guide till något som ska vara personligt. Om denna person läser: kan du skriva en guide till min personlighet också?
Det är därför jag skriver här nu och det är även därför jag går runt och pratar med mig själv i den annars så tysta lägenheten, för att återfinna naturligheten. Småländskan tillåts trilla fram på tungan mer än vanligt liksom ansiktsuttrycken. Om jag bara kan överföra leenden i text sen så är jag nöjd.
Nej, dags att stänga fönstret och öppna ett annat. See you...
Datorn är min bästa länk utåt. Om jag tittar ett par centimeter åt höger ser jag grannhusets smutsiga fasad gå i samma ton som hösthimlen och det nakna trädet som redan har förberett sina knoppar för våren vajar i blåsten. Inspirerande? Nja, ungefär lika inspirerande som att handla köttfärs på Maxi.
Visst är det kul att snöa in så totalt på något, men det är bannemig farligt att skriva uppsats på heltid. Jag fastnar i det opersonliga och översiktliga i orden och i tanken om att alltid hitta något häpnadsväckande att skriva om. Tänkte skifta arbetsuppgifter en stund och skriva en (personlig) jobbansökan, men det var nästan omöjligt. Jag framställer mig själv som en robot. Och vem kan gå efter skriva brev-guider som finns på internet, där det står att man ska få med verb som "fullföljde", "planerade" och "upprättade"? Det är ju befängt! Förstår inte vem som kom på den fantastiska idén att skriva en guide till något som ska vara personligt. Om denna person läser: kan du skriva en guide till min personlighet också?
Det är därför jag skriver här nu och det är även därför jag går runt och pratar med mig själv i den annars så tysta lägenheten, för att återfinna naturligheten. Småländskan tillåts trilla fram på tungan mer än vanligt liksom ansiktsuttrycken. Om jag bara kan överföra leenden i text sen så är jag nöjd.
Nej, dags att stänga fönstret och öppna ett annat. See you...