Guld
Jag bytte bort två OS-guld, ett brons och vinster både hit och dit mot en dag i Malmö med min syster; strosande på solsmekta gator, en smarrig bakad potatis med kyckling, Brokeback mountain på bio - det mest sevärda på länge - och catch-up på någon jag verkligen tycker om. Det var det värt.
Guld.
Guld.
Dagens...
..utbrott: Hänglåset på förrådsdörren krånglar i morgonstressen
..gnäll: En tysk grammatiklektion där läraren pratar svenska och tyska om vartannat, ofta i samma mening, går igenom högstadiegrammatik som om det vore latinska ablativformer men stressar igenom översättningsmeningarna - det enda vettiga på lektionen! Gaaah, dieser Wahnsinn!
..lättnad: Att jag slapp se skidskyttefjärdeplatsen
..undanflykt 1: Jag går inte på mentorsmötet för jag ska jobba med uppsatsen
..undanflykt 2: Jag jobbar inte med uppsatsen för det är bättre att läsa tysk skönlitteratur
..lögn: Jag går inte på mentorsmötet för jag ska jobba med uppsatsen
...väder: Gissa..
..lycka: "Sansibar oder der letzte Grund", en toppenbok!
Jag måste bli mer poetisch, mer optimistisk. Jag ska hänga glasprismor i fönstrena, det reflekterar ljuset i ljusterapistil. Vilket ljus? kan man fråga sig.
..gnäll: En tysk grammatiklektion där läraren pratar svenska och tyska om vartannat, ofta i samma mening, går igenom högstadiegrammatik som om det vore latinska ablativformer men stressar igenom översättningsmeningarna - det enda vettiga på lektionen! Gaaah, dieser Wahnsinn!
..lättnad: Att jag slapp se skidskyttefjärdeplatsen
..undanflykt 1: Jag går inte på mentorsmötet för jag ska jobba med uppsatsen
..undanflykt 2: Jag jobbar inte med uppsatsen för det är bättre att läsa tysk skönlitteratur
..lögn: Jag går inte på mentorsmötet för jag ska jobba med uppsatsen
...väder: Gissa..
..lycka: "Sansibar oder der letzte Grund", en toppenbok!
Jag måste bli mer poetisch, mer optimistisk. Jag ska hänga glasprismor i fönstrena, det reflekterar ljuset i ljusterapistil. Vilket ljus? kan man fråga sig.
Amor vincit omnia
Har knåpat på ett blogginlägg angående antingen:
- OS
- Mitt namn som NÄSTAN firade namnsdag i går
- Sinande uppsatshopp
- Tysk skönlitteratur
Sen kom jag över Melissas blogg och kom snabbt av mig i mitt annalkande gnäll. Vad gör det att Nyberg kom femma i storslalomen, att Anja kom tolva i super-g:n, att damkronorna kommer åka på storförlust mot Kanada? Vad spelar det för roll att bråka om en petitess som att många väljer att hurra åt mig på en namnsdag som knappast är min? Och vad betyder min c-uppsats när vi ställer den mot kärleken?
Kärleken är störst. Det kan vara stunder som när jag vaknar på morgonen och hör hans andetag. När jag känner mig som mest hopplös och nere och han tar emot mig i fallet. När man ligger ihopkrupna under en filt och tillbringar hela dagen framför tvn. Ett "jag älskar dig" som vänder en tråkig vardag till tidernas bästa. Eller när vi har catch-up över varandras dag, när vi diskuterar intellektuella problem eller bråkar om hur språkundervisning borde se ut. När vi skrattar åt hur fjantigt envisa vi är, men aldrig aldrig ifrågasätter varandra.
Förälskelsens första stadium kom vi igenom för länge sedan och våra årsdagar blir aldrig några exceptionella kärleksförklaringar i form av utlandsresor eller presentöverflöd. Närheten räcker.
- OS
- Mitt namn som NÄSTAN firade namnsdag i går
- Sinande uppsatshopp
- Tysk skönlitteratur
Sen kom jag över Melissas blogg och kom snabbt av mig i mitt annalkande gnäll. Vad gör det att Nyberg kom femma i storslalomen, att Anja kom tolva i super-g:n, att damkronorna kommer åka på storförlust mot Kanada? Vad spelar det för roll att bråka om en petitess som att många väljer att hurra åt mig på en namnsdag som knappast är min? Och vad betyder min c-uppsats när vi ställer den mot kärleken?
Kärleken är störst. Det kan vara stunder som när jag vaknar på morgonen och hör hans andetag. När jag känner mig som mest hopplös och nere och han tar emot mig i fallet. När man ligger ihopkrupna under en filt och tillbringar hela dagen framför tvn. Ett "jag älskar dig" som vänder en tråkig vardag till tidernas bästa. Eller när vi har catch-up över varandras dag, när vi diskuterar intellektuella problem eller bråkar om hur språkundervisning borde se ut. När vi skrattar åt hur fjantigt envisa vi är, men aldrig aldrig ifrågasätter varandra.
Förälskelsens första stadium kom vi igenom för länge sedan och våra årsdagar blir aldrig några exceptionella kärleksförklaringar i form av utlandsresor eller presentöverflöd. Närheten räcker.
Pest och bäst med latinet
Jag har gjort ett schema nu. Prydliga rader för varje dag under de närmaste veckorna. En färgklick längs ner i form av orden "You can do it!!!". Arne kallar det slutspurten. Låt denna period kallas vad den vill, nu är jag i alla fall laddad till max. Den här gången finns det ingen återvändo, den ska helt enkelt bli klar!
Det finns faktiskt en del positiva saker med att jobba länge med en c-uppsats i latin. I dag, till exempel, satt jag framför ett rättegångsdokument och fattade, som vanligt, "inte så mycket". Något sa mig att de där enorma, osorterade högarna av papper-som-har-med-uppsatsen-att-göra kunde hjälpa mig - och vips, så flög det fram en liten överraskning i form av samma rättegångsdokument, fast med min handledares generösa anteckningar ditklottrade! Jihuu, dagen var räddad!
Hursomhelst så kan jag faktiskt skymta ljuset i tunneln nu. Jag är i och för sig lite överoptimistisk, men det behövs. Alla Arnes "Det ordnar sig nog" (varför måste han lägga till ett "nog" i slutet?) suger jag till mig som om jag kämpade för mitt liv. Här följer det jag dels tycker är jobbigast, dels det bästa både med språket i sig och med att läsa latin.
Jobbigast
5. Ingen har snackat det på typ 1500 år, så som latinstudent har man blott tre möjliga referenskällor: dammiga böcker, gubbiga professorer och påven.
4. Man har inte möjligheten att åka på nån glossig språkresa för att "utveckla sina språkfärdigheter".
3. Okej, titlarna får tala sitt eget språk: Annales, Pro Marcello (Quod uuusque taaandem abuteeere Catiliina.. rysningarna tilltar..), Gallia-reseskiten, Divus Claudius...
2. Frågan "Va´ ska de´ va´ te´?"
1. Ett och samma ord och en och samma ordkombination kan betyda oändligt många saker, vilket lätt resulterar i att man kan sitta och klura på en mening i en kvart, därefter betrakta sitt tafatta försök till översättning, sedan vänta i 2 år innan man plockar upp c-uppsatsen från hyllan igen.
Fiffigast, finurligast och finast
5. Självaste Rom! Bara detta likhetstecken mellan latinets absoluta medelpunkt och även vår tids skönaste stad!
4. Att läsa latin ger vuxenpoäng (på snudden till gubbpoäng) plus att det har en prettostämpel (som förmodligen stjälper mer än den hjälper, men vafan, jag är gärna pretto).
3. Det innehåller många q:n! Det är så tråkigt att slå i ett lexikon där q-sidan är helt tom! Q:n äger!
2. Det är så nära grammatisk perfektion man kan komma. Du kan din grammatica - du kan rubbet.
1. Det är helt enkelt konst. Konst att titta på och smaka på. Poesi på latin blir som kaka på kaka, tårta på tårta, och du får både äta och behålla!
Den trettonde februari har förresten varit en strålande dag. Sen frukost med svärmor, Erik och Vicke i stan, Eriks nya jacka och det förlösande telefonsamtalet till CSN. Och det är OS! Wiih.
Det finns faktiskt en del positiva saker med att jobba länge med en c-uppsats i latin. I dag, till exempel, satt jag framför ett rättegångsdokument och fattade, som vanligt, "inte så mycket". Något sa mig att de där enorma, osorterade högarna av papper-som-har-med-uppsatsen-att-göra kunde hjälpa mig - och vips, så flög det fram en liten överraskning i form av samma rättegångsdokument, fast med min handledares generösa anteckningar ditklottrade! Jihuu, dagen var räddad!
Hursomhelst så kan jag faktiskt skymta ljuset i tunneln nu. Jag är i och för sig lite överoptimistisk, men det behövs. Alla Arnes "Det ordnar sig nog" (varför måste han lägga till ett "nog" i slutet?) suger jag till mig som om jag kämpade för mitt liv. Här följer det jag dels tycker är jobbigast, dels det bästa både med språket i sig och med att läsa latin.
Jobbigast
5. Ingen har snackat det på typ 1500 år, så som latinstudent har man blott tre möjliga referenskällor: dammiga böcker, gubbiga professorer och påven.
4. Man har inte möjligheten att åka på nån glossig språkresa för att "utveckla sina språkfärdigheter".
3. Okej, titlarna får tala sitt eget språk: Annales, Pro Marcello (Quod uuusque taaandem abuteeere Catiliina.. rysningarna tilltar..), Gallia-reseskiten, Divus Claudius...
2. Frågan "Va´ ska de´ va´ te´?"
1. Ett och samma ord och en och samma ordkombination kan betyda oändligt många saker, vilket lätt resulterar i att man kan sitta och klura på en mening i en kvart, därefter betrakta sitt tafatta försök till översättning, sedan vänta i 2 år innan man plockar upp c-uppsatsen från hyllan igen.
Fiffigast, finurligast och finast
5. Självaste Rom! Bara detta likhetstecken mellan latinets absoluta medelpunkt och även vår tids skönaste stad!
4. Att läsa latin ger vuxenpoäng (på snudden till gubbpoäng) plus att det har en prettostämpel (som förmodligen stjälper mer än den hjälper, men vafan, jag är gärna pretto).
3. Det innehåller många q:n! Det är så tråkigt att slå i ett lexikon där q-sidan är helt tom! Q:n äger!
2. Det är så nära grammatisk perfektion man kan komma. Du kan din grammatica - du kan rubbet.
1. Det är helt enkelt konst. Konst att titta på och smaka på. Poesi på latin blir som kaka på kaka, tårta på tårta, och du får både äta och behålla!
Den trettonde februari har förresten varit en strålande dag. Sen frukost med svärmor, Erik och Vicke i stan, Eriks nya jacka och det förlösande telefonsamtalet till CSN. Och det är OS! Wiih.
Jag vet att man inte ska klaga men...
JAG HATAR DET HÄR LANDET!
Detta land där det snöar och regnar om vartannat men där SNÖBLANDAT REGN är dagligvara liksom en caffe latte är i Italien. Där gråheten leder till ständig HUVUDVÄRK och SJUKDOM som aldrig försvinner, som går runt i cirklar som ett virus av ständig depression och fucking ångest. Där allt ska ta sån jävla tid för att ingen orkar vara annat än SLÖ, även tjänstemännen, även myndigheterna. Där folk säger att man lever i frihet men där alla är så inskränkta och misstroende att begreppet förlorar all mening. Där monopolen aldrig dör ut, förmodligen för att ingen orkar göra något åt det.
Jag vill åka iväg nu, jag vill inte ens stänga in mig och låtsas att solen skiner bakom de nerdragna persiennerna, det har varit för mycket låtsas, för mycket vänta.
Det är början av februari, vintermånad nummer 12 av 12 möjliga. Varför föddes jag inte i Portugal?
Detta land där det snöar och regnar om vartannat men där SNÖBLANDAT REGN är dagligvara liksom en caffe latte är i Italien. Där gråheten leder till ständig HUVUDVÄRK och SJUKDOM som aldrig försvinner, som går runt i cirklar som ett virus av ständig depression och fucking ångest. Där allt ska ta sån jävla tid för att ingen orkar vara annat än SLÖ, även tjänstemännen, även myndigheterna. Där folk säger att man lever i frihet men där alla är så inskränkta och misstroende att begreppet förlorar all mening. Där monopolen aldrig dör ut, förmodligen för att ingen orkar göra något åt det.
Jag vill åka iväg nu, jag vill inte ens stänga in mig och låtsas att solen skiner bakom de nerdragna persiennerna, det har varit för mycket låtsas, för mycket vänta.
Det är början av februari, vintermånad nummer 12 av 12 möjliga. Varför föddes jag inte i Portugal?
Pfeffer
Dan och Melissa kom i går kväll för att spela muntergökar bland två insnöade snoriga lundabor. Jag trodde ärligt talat inte det kunde snöa mer (värre) än vad det gjorde i går men det fick jag motbevisat när jag steg upp i dag. I dag snöar det horisontellt och allt är en vacker Mischung av regn, gråhet och is - en ekvation som inte kan leda till annat än slask. Och kyla. I en månad till.
I vilket fall så är det då tur att man har små solstrålar som Dan och Melissa eller som Terese i lördags eller som min tomte till pojkvän som går runt i vitfläckiga röda bomullsbyxor och plötsligt kan komma på (snarare bli påmind om) att han visst inte har duschat sen sist vi behövde gå utanför dörren, vilket var - och så räknar man på fingrarna - kanske 3-4 dar sen.
Då var vi på synthklubb, vilket var årets bästa utekväll än så länge (trots att min mage inte gillade möblemanget). Gosade med en lurvig liten minihund med rosett på huvudet på förfesten och rös i stort sett konstant, på grund av sällskap och lovord och alla små söta kärleksförklaringar som hängde i luften.
I går bakade vi pepparkakor på färdigdeg och gjorde teckningar. Tyvärr fick jag sitta bredvid Melissa = mindervärdeskomplex. Hennes teckningar är numera upphängda lite varstans i lägenheten medan min ritning av färgglada ballonger fick förpassas till ikea-boxen i hyllan.
Känner mig halvsjuk men hade åtminstone planer på att ta mig till Netto och handla halstabletter och te. Uppehåll, please?
I vilket fall så är det då tur att man har små solstrålar som Dan och Melissa eller som Terese i lördags eller som min tomte till pojkvän som går runt i vitfläckiga röda bomullsbyxor och plötsligt kan komma på (snarare bli påmind om) att han visst inte har duschat sen sist vi behövde gå utanför dörren, vilket var - och så räknar man på fingrarna - kanske 3-4 dar sen.
Då var vi på synthklubb, vilket var årets bästa utekväll än så länge (trots att min mage inte gillade möblemanget). Gosade med en lurvig liten minihund med rosett på huvudet på förfesten och rös i stort sett konstant, på grund av sällskap och lovord och alla små söta kärleksförklaringar som hängde i luften.
I går bakade vi pepparkakor på färdigdeg och gjorde teckningar. Tyvärr fick jag sitta bredvid Melissa = mindervärdeskomplex. Hennes teckningar är numera upphängda lite varstans i lägenheten medan min ritning av färgglada ballonger fick förpassas till ikea-boxen i hyllan.
Känner mig halvsjuk men hade åtminstone planer på att ta mig till Netto och handla halstabletter och te. Uppehåll, please?