Gabrielle

Förra veckans måndag, minns jag nu, gick Erik upp tidigt och frågade "När börjar du i dag?". "Nästa måndag" svarade jag då lite kaxigt. I morse fanns det ingen kaxighet whatsoever i själen, då Erik kunde gotta sig i duntäcket medan jag fick köra mitt vanliga chockvakningstrick: kalldusch och botten upp med kaffekoppen.

Flera gånger i veckan är det någon kollega eller någon bekant som frågar hur det går för mig på jobbet och jag brukar bara svara att det rullar på bra. Men egentligen är det är rätt svår fråga. Kanske borde man ställa den till eleverna i stället, eller sätta in en utomstående som kan granska mig. Enligt vad jag tror så gör det ju just det jag svarar: rullar på. Tiden går och vi får saker gjorda och jag har planerat in prov och vissa elever jobbar på bra medan andra jobbar på mindre bra. Jag vet liksom inte med vilken måttstock jag ska mäta mig.

Jag kan ju bara svara enligt hur jag upplever det och det är att jag trivs, att det känns som att jag gör nytta och att jag tycker det är roligt. Svaret på hur det egentligen går får jag ju först senare: i utvärderingar, vid provresultat (till viss del) och när jag kan sammanfatta kurserna.

Något annat som rullar på riktigt bra just nu är min kroppshydda. Den har fått rejält med fett och socker under hela lovet, något smarrigt dagligen, och jag känner mig ganska däst. Min plan var ju att hinna med ALLT under lovet, inklusive daglig motion och minst ett par riktiga träningspass. Det blev tyvärr inte så. Det som hanns med var en del arbete men framför allt en hemskt massa soffliggande och sömn varvat med resor till Växjö, Helsingborg och Landskrona.

Men det är ju bara tre veckor till påsklovet...