Min förkrossade bil
Jag hade planerat fint för de ärenden jag skulle hinna med i dag, jag skulle bara skjutsa Erik till stationen först, sen hade jag tänkt köra vidare och kryssa av punkt efter punkt på att-göra-listan. I stället fick jag kasta listan i soporna och skriva en ny: ringa polisen, ringa försäkringsbolaget, ringa glasmästare. Ja, för när vi skulle köra iväg hittade vi framrutan på bilen sönderkrossad och handbagaget uppslitet.
Det lite komiska i det hela är att tjuven inte har hittat nåt värdefullt, just eftersom människor (läs jag) nuförtiden är smarta nog att inte förvara värdesaker i bilen. Kanske var det GPS-hållaren som lurade tjuven och fick honom att hoppas på att tjäna några hundralappar på att sälja en begagnad sådan? Han/hon ville nämligen inte ha varken min nyköpta kartbok, tärningarna som dinglar i framrutan (inköpta av Terese i Las Vegas), mina popkassetter, verktygslådan, paraplyt, den gamla radion, registreringsbeviset, mina bensinanteckningar eller ja, inget. Men X fick i alla fall det stora nöjet att krossa en ruta i miljoner bitar som spridits ut i hela bilen.
Dessutom får X i sin ensamhet sitta nöjd (? nej, jag tror inte det) över att jag får lägga tvåtusen spänn på självrisk för att reparera skiten. (Varför kunde det inte hända när jag åtminstone hade lite extrapengar eller ett heltidsjobb.. Jag som har lagat snålmat av Eldorado-skitvaror hela veckan bara för att inte allt ska ta slut.........Ahh jag blir galen..)
Konstigt nog kan jag inte bli mer än irriterad. Egentligen känner jag mest ångest över snubben som gjorde det. Jag blir ledsen över att det går runt människor som inte kan komma på något bättre sätt att få ihop pengar än att krossa folks bilrutor. Jag blir ledsen över att den här personen förmodligen blivit besviken, kanske till och med känt skuldkänslor, över att ha gått därifrån lottlös vilket så klart innebär att X kommer gå vidare och göra något annat brott i stället. Jag blir ledsen över att vissa människor har det så förbannat dåligt ställt, psykiskt och ekonomiskt, att de inte tvekar att göra en sån sak.
Det är sorgligt.
Och så tycker jag lite synd om Peggy också.
Det lite komiska i det hela är att tjuven inte har hittat nåt värdefullt, just eftersom människor (läs jag) nuförtiden är smarta nog att inte förvara värdesaker i bilen. Kanske var det GPS-hållaren som lurade tjuven och fick honom att hoppas på att tjäna några hundralappar på att sälja en begagnad sådan? Han/hon ville nämligen inte ha varken min nyköpta kartbok, tärningarna som dinglar i framrutan (inköpta av Terese i Las Vegas), mina popkassetter, verktygslådan, paraplyt, den gamla radion, registreringsbeviset, mina bensinanteckningar eller ja, inget. Men X fick i alla fall det stora nöjet att krossa en ruta i miljoner bitar som spridits ut i hela bilen.
Dessutom får X i sin ensamhet sitta nöjd (? nej, jag tror inte det) över att jag får lägga tvåtusen spänn på självrisk för att reparera skiten. (Varför kunde det inte hända när jag åtminstone hade lite extrapengar eller ett heltidsjobb.. Jag som har lagat snålmat av Eldorado-skitvaror hela veckan bara för att inte allt ska ta slut.........Ahh jag blir galen..)
Konstigt nog kan jag inte bli mer än irriterad. Egentligen känner jag mest ångest över snubben som gjorde det. Jag blir ledsen över att det går runt människor som inte kan komma på något bättre sätt att få ihop pengar än att krossa folks bilrutor. Jag blir ledsen över att den här personen förmodligen blivit besviken, kanske till och med känt skuldkänslor, över att ha gått därifrån lottlös vilket så klart innebär att X kommer gå vidare och göra något annat brott i stället. Jag blir ledsen över att vissa människor har det så förbannat dåligt ställt, psykiskt och ekonomiskt, att de inte tvekar att göra en sån sak.
Det är sorgligt.
Och så tycker jag lite synd om Peggy också.
Kommentarer:
Postat av: Terese
Näe.. stackars Peggy! Och stackars Gab också. Sånt är ju så otroligt onödigt! Men ni får ut lite på försäkringen i alla fall väl? Tur i oturen att de inte tog något i alla fall... tärningarna eller så. :) Kram.
Trackback