Gabrielle

När man jobbar väldigt (för svagt förstärkningsord, men jag vill inte svära) mycket och kanske i synnerhet när man jobbar med ungdomar, så gäller det att hålla hårt i optimismen. Om en sak går fel så har man aldrig tid att gräma sig över den, utan det är bara att fortsätta köra och tänka på den saken eller de saker som gått bra. Därför började jag häromveckan uttala mig om att "Dagens vinst är..." men knappast att tala om "Dagens förlust". När Erik frågar hur det har gått på jobbet brukar jag inte vilja älta mitt oflyt eller gnälla över saker och ting utan kan då bara redovisa dagens vinst!

I dag har varit en sån där riktigt skön dag med bara glada elever och då är det svårt att hitta något som inte är vinster. Men förra veckan exempelvis hade jag läsprov på romaner som mina svenskelever hade läst. Bara halva klassen kom till provtillfället och av dem fick inte heller alla godkänt. Men jag fann ändå en vinst i att en elev som har haft svårt i svenskan tidigare berättade om hur han läst igenom boken två gånger av purt intresse, även om de bara behövde läsa halva! Blir man inte salig?

Och när en elev som varit så nervös att hon inte ens vågat ta orden "muntlig redovisning" i mun ställer sig framför klassen och håller en fullständigt godkänd redovisning så ler inte bara ögon och mun utan själva själen.

Men ja, det är skittufft. Och otacksamt. Och tröttsamt. Men varför fokusera på det?