Ambition eller vad det nu heter
Blev väckt i morse av att Erik stod på alla fyra och ylade, i ett mycket gott försök att likna en hund. Han är verkligen min vitaminkick på morgnarna. Trots att han knappt gör annat än att jobba så hittar han alltid kraften till att få mig att skratta och glömma bort mina ensidiga tankespår som ibland kan leda till de mest ologiska slutsatser. I vanliga fall brukar jag ha rätt mycket energi själv men nu har jag verkligen gått in i sitta-hemma-och-uggla-livsstilen, en tydlig risk med friheten man får när man skriver en stor uppsats.
Man sitter där ensam med sina böcker, sin virusdrabbade dator och sitt huvud som man också får för sig har drabbats av virus. Således gick jag och köpte en febertermometer och blev nästan besviken när det visade sig att jag inte alls hade feber. I går kväll när jag satt framför TVn fick jag en plötslig avdomning i axlar och armar och i tio sekunder trodde jag på fullaste allvar att jag skulle få en hjärtattack. I mitt huvud spelades upp bilder av att Erik skulle komma hem och hitta mig livlös framför typ Ugly Betty eller Äntligen hemma. Tankespökena skrattades dock bort rätt snart med förvisso skräckblandad förtjusning.
Det var länge sedan jag befann mig i en så här schemalös tillvaro, men jag kan ändå minnas när jag läste latin och litteraturvetenskap och enbart hade ett par föreläsningar att gå på i veckan. Även då satt jag mest hemma och läste och allt annat som "borde göras" fick jag verkligen pressa mig till. Så är fallet nu med saker som att aktivera min kropp (särskilt nu när kylan biter i lungorna varje gång jag kommer utanför dörren) och att skriva ansökningsbrev och börja söka jobb. Det finns inga ursäkter, det är bara lathet, dålig prioritering och fladdrande tankar.
Å andra sidan finns det annat som "borde göras" också, som inte är jobbiga saker, utan saker som jag inte tillåter mig själv att njuta av. För nu tänker jag åter på Meri, min jobbkollega i somras, som gav mig reiki healing och sa till mig att man måste älska sig själv först. Från detta påstående drar jag slutsatsen att för att älska examensarbetet så måste jag först älska min tillvaro.
Så för att lyfta mig ur hypokondri- och motivationslöshetsträsket så tänker jag i dag varva plugg med en och annan tjejtidning (vi skriver ju ändå om genus) eller någon romantisk film. Kanske sticker jag och köper någon god kvällsmat. Eller så gör jag bara som nu: skriver ner det med förhoppning om att jag ska se klarare.
Och genast fick jag lust att analysera bildurvalet i latinboken ur ett genusperspektiv. It works!
Man sitter där ensam med sina böcker, sin virusdrabbade dator och sitt huvud som man också får för sig har drabbats av virus. Således gick jag och köpte en febertermometer och blev nästan besviken när det visade sig att jag inte alls hade feber. I går kväll när jag satt framför TVn fick jag en plötslig avdomning i axlar och armar och i tio sekunder trodde jag på fullaste allvar att jag skulle få en hjärtattack. I mitt huvud spelades upp bilder av att Erik skulle komma hem och hitta mig livlös framför typ Ugly Betty eller Äntligen hemma. Tankespökena skrattades dock bort rätt snart med förvisso skräckblandad förtjusning.
Det var länge sedan jag befann mig i en så här schemalös tillvaro, men jag kan ändå minnas när jag läste latin och litteraturvetenskap och enbart hade ett par föreläsningar att gå på i veckan. Även då satt jag mest hemma och läste och allt annat som "borde göras" fick jag verkligen pressa mig till. Så är fallet nu med saker som att aktivera min kropp (särskilt nu när kylan biter i lungorna varje gång jag kommer utanför dörren) och att skriva ansökningsbrev och börja söka jobb. Det finns inga ursäkter, det är bara lathet, dålig prioritering och fladdrande tankar.
Å andra sidan finns det annat som "borde göras" också, som inte är jobbiga saker, utan saker som jag inte tillåter mig själv att njuta av. För nu tänker jag åter på Meri, min jobbkollega i somras, som gav mig reiki healing och sa till mig att man måste älska sig själv först. Från detta påstående drar jag slutsatsen att för att älska examensarbetet så måste jag först älska min tillvaro.
Så för att lyfta mig ur hypokondri- och motivationslöshetsträsket så tänker jag i dag varva plugg med en och annan tjejtidning (vi skriver ju ändå om genus) eller någon romantisk film. Kanske sticker jag och köper någon god kvällsmat. Eller så gör jag bara som nu: skriver ner det med förhoppning om att jag ska se klarare.
Och genast fick jag lust att analysera bildurvalet i latinboken ur ett genusperspektiv. It works!
Kommentarer:
Postat av: Terese
Shit! Vilket sätt att vakna upp på. :)
Det låter som att du tänker väldigt sunt i alla fall. :) Jag känner igen mig väldigt mycket och just det där isolerade, enkelsidiga hör väl lite till årstiden också kan jag tänka mig. Jag fick ett mail idag från Akademibokhandeln om en författarträff. Har du också fått det? Om man är MedMera-medlem så är det gratis, man får lite tilltugg och ett glas vin och får lyssna till två författare som bland annat har skrivit om konsten att mingla rätt. :) Kanske vore kul att gå på? Jag kommer inte ihåg när det var nu, men typ 2 december eller nåt?
Hoppas det går bra med uppsatsen och att du hinner njuta lite av livet emellanåt också.
Kramar!
Trackback