Starten på tio veckor
eller slutet på tristessen?
I dag har jag jobbat jobbardag ett av fyrtio den här sommaren. Det känns som att det kommer bli en lååång sommar och i slutet av augusti lär jag väl känna till varje kvadratmillimeter av min arbetsplats. Tack och lov bjuder mitt jobb på variation och spänning men framför allt på människomöten av alla de slag. Personalen är helt fantastisk och bara det ska jag vara grymt nöjd med.
Det var en konstig känsla att komma hem från jobbet i dag och inte ha något att göra. Inga förberedelser inför nästa arbetspass eller repetition/tillbakablick på det som varit (såsom det är i skolan). Jag har ägnat en stor del av kvällen åt att paketera min gamla digitalkamera som jag har lyckats få såld på Tradera. (!) Och genast inser jag att min postkärlek förmodligen aldrig kommer försvinna, hur mycket e-posten än tagit över mitt liv. De där åren av brevväxlande, när jag hade ett trettiotal brevvänner utspridda över hela Sverige och världen, har satt sina spår. Jag kunde sitta i dagar och fila på vissa brev. Vissa brevvänner var så viktiga att brevets utseende till slut också kändes viktigt.
Man ska bli glad av att få något i brevlådan (och inte motsatsen), om det inte är fönsterkuvert, så varje minut av tänkande, skrivande, färgläggande, tejpande och klippande känns "mödan" värd.
Ja, jag kommer tyvärr inte på någon bra slutkläm på den här spännande berättelsen så den får sluta här. Tjing!
I dag har jag jobbat jobbardag ett av fyrtio den här sommaren. Det känns som att det kommer bli en lååång sommar och i slutet av augusti lär jag väl känna till varje kvadratmillimeter av min arbetsplats. Tack och lov bjuder mitt jobb på variation och spänning men framför allt på människomöten av alla de slag. Personalen är helt fantastisk och bara det ska jag vara grymt nöjd med.
Det var en konstig känsla att komma hem från jobbet i dag och inte ha något att göra. Inga förberedelser inför nästa arbetspass eller repetition/tillbakablick på det som varit (såsom det är i skolan). Jag har ägnat en stor del av kvällen åt att paketera min gamla digitalkamera som jag har lyckats få såld på Tradera. (!) Och genast inser jag att min postkärlek förmodligen aldrig kommer försvinna, hur mycket e-posten än tagit över mitt liv. De där åren av brevväxlande, när jag hade ett trettiotal brevvänner utspridda över hela Sverige och världen, har satt sina spår. Jag kunde sitta i dagar och fila på vissa brev. Vissa brevvänner var så viktiga att brevets utseende till slut också kändes viktigt.
Man ska bli glad av att få något i brevlådan (och inte motsatsen), om det inte är fönsterkuvert, så varje minut av tänkande, skrivande, färgläggande, tejpande och klippande känns "mödan" värd.
Ja, jag kommer tyvärr inte på någon bra slutkläm på den här spännande berättelsen så den får sluta här. Tjing!
Kommentarer:
Postat av: Terese
Hej hopp!
Nu har vi varit på bio och kommit hem igen. :)
Läste just din kommentar och vi kommer gärna och hälsar på dig på torsdag. Vi funderade på att åka på torsdag, men vi har nog bestämt oss för att åka på fredag morgon istället. Så vi kan ju höras om tid och så. Är du ledig hela dagen?
Kram!
Postat av: SDIL
Salve kära medlatinist!
Har svarat dig lite kort på bloggen, väldigt kort faktiskt, då sommaren har krupit in i mitt huvud. Kanske får återkomma?
Vale
Trackback