Gabrielle

Har under sommaren fått rätt många invites till det senaste stora hitta-dina-gamla-bekanta-som-du-av-någon-förklarlig-anledning-tappat-kontakten-med-nätverket. Så nu när jag har all tid i världen för att sitta och mögla framför datorn bestämde jag mig för att slutligen gå med. Precis som jag väntade mig satt jag sen i timmavis för att söka efter gamla bekanta som jag inte sett på minst 10 år och som jag knappt kommer ihåg efternamnet på. Det var kul att hitta kursare som jag umgicks en del med för några år sedan men som man bara inte haft tid eller möjlighet att hålla kontakten med, eller sådana människor som man alltid velat lära känna lite bättre men aldrig riktigt lyckats med.

Men det jobbiga med det hela var att om och om igen få flashbacks från grundskolan när man plötsligt hittade personer som minnesbanken nästan lyckats radera, men inte riktigt. Sådana människor som man egentligen inte känner, som egentligen inte är ens bekanta, utan som finns i ens historia bara för att man forcerats in i samma klass en gång i tiden. Jag känner dem inte och de känner absolut inte mig men nu finns de där på en 2000-tals-bild och man bara undrar "har jag någonsin pratat med den människan?".

Vissa människor vill man gömma sig för i all evighet och kanske inte ens ha någon uppdaterad bild av. Så jag hoppas att de inte hittar mig så jag slipper konfronteras med minnet av dem, även om det är präglat av ett barns syn på världen och blott subjektivt. Samtidigt är det skrämmande att jag fortfarande kommer ihåg blickar och vassa kommentarer som jag fick för ett decennium sen, trots att jag aldrig varit utsatt för mobbing eller liknande.

Trots allt är det extremt kul att få en uppdatering på Sofies liv (kompis från högstadiet) och se hur utbytesstudent-Katharina ser ut i dag, nästan tio år efter vi sågs sist.