Gabrielle

Jag firar mitt livs tjugotredje jul och det kanske inte är så mycket om man jämför med alla andra som är samlade i det här huset. Terese har numera varit med om 25 jular och mormor är väl uppe i, ja, typ åttio. Då kan man fundera över hur julen förändras, trots att den är en traditionsenlig högtid. Om man ska se det ur ett antropologiskt perspektiv så får man väl tala om elektroniken och fortskaffningsmedel, e-julkort och så vidare, men eftersom jag inte är någon höjdare på det så kan jag bara se till mig själv.

Och där finns en rätt stor skillnad på inställningen till julen. Förr var det något jag såg fram emot i månader, nu är det snarare något jag har bävat för i månader. Det är planeringen som är den jobbiga, att få ihop allt så att man själv och alla andra är nöjda. Det är julplanering och samboflyttning som gör en vuxen, kanske. Som får en att inse att livet måste vara riktigt knivigt och svårt för att man ska få ha kul sen (det är dock en attityd som jag ständigt strävar emot). När tiden väl har kommit har jag nästan glömt bort vad det var jag skulle göra.

Nu har jag skickat in det sista skolarbetet och har fått lov. Klapparna är köpta och inslagna, väskorna är packade och uppackade och packade igen. Terese och jag har bakat marsipan och klätt granen. Jag har ätit köttbullar, prinskorv, julskinka och risgrynsgröt allaredan.

Nu gäller det att slänga en magisk förtrollning över sitt väsen och lyckas slappna av. Vi får se om det går.

God jul!