Io saturnalia!

Den 17:e december 2001 (för exakt 7 år sedan) gick jag fortfarande i gymnasiet. Jag hade en termin kvar, var extremt skoltrött och hade bara ett ämne som jag fortfarande inte var trött på: latin. Just den dagen skrev jag ett (offentligt) dagboksinlägg och det känns så roligt att se tillbaka på det nu.

Det handlar om att jag hade valt att fortsätta med latinet och att ingen förstod varför. Det stred mot min ordning att göra något som inte hade ett klart mål, men jag kunde ju inte välja bort det som kändes rätt. ("Det som stör mig är att när jag äntligen går efter känsla, när jag lämnar de där planerna bakom mig, så tvingas jag ändå motivera varför jag tycker och vill som jag vill.")

"Mamma suckar och ser på mig konstigt.
'Men man kan ju inte bli latinlärare...'
'Nej, kanske inte... Inte så efterfrågat...' inser Gabrielle.
Tystnad.
Gabrielle skiner upp: 'Men man kan skriva läroböcker om latin!'"

Nu har jag avverkat mitt första år som lärare! Nästa år fortsätter jag, kanske på tre olika skolor.

Men först jullov. God jul allihopa! Eller ska jag säga "Io saturnalia!"?

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits