Gabrielle

Jag är väldigt trött på min blogg just nu. Som tusen gånger förr får jag lust att radera alltihop och lägga energi på något vettigare, men jag låter den alltid vara kvar ändå.

Har väldigt varierande veckor nuförtiden, det blir så med tre olika jobb och halvtidsstudier. Jag går från att läsa på om svenska verbpartiklar till att stå och locka elever till att läsa latin på Katte till att ta bilen till Malmö och berätta om min familj inför undrande ögon. Ja, på latin förstås.

Och så lite till, men det berättar jag inte om här. Jag lägger det i projektmappen. Den är hemlig än så länge men den kommer mynna ut i något stort. Om några år...

Att vara lärare, inser jag nu, innebär att aldrig riktigt stå still. Man har alltid ett tydligt mål, antingen ett kortsiktigt eller ett långsiktigt, och om man når målet så är vägen ändå inte slut. Det är som att springa på en 400-meters-löparbana; när man väl nått fram så möter man inte en vägg utan banan fortsätter och det är bara att springa vidare. I nya cirklar.

När jag lämnade tillbaka nycklarna till skolans lokaler i dag kändes det väldigt absolut att min insats i Eslöv var avslutad. Men så är det ju inte. Eleverna finns kvar, betygen är inte satta, dörren är inte helt och hållet stängd. Det var min språngplatta in i yrkeslivet och nu står jag på en ny sådan och försöker göra ett hopp ut utan att egentligen veta vad som väntar.

Det känns konstigt och lite oroligt men så är det här yrket. Varje år måste man ta avslut men erfarenheten finns alltid kvar när man reser vidare. Och det är därför jag i stället för ett "adjö" uppmanar till att fara väl.

Terminstart i dag. Var inte beredd på att allt drar igång, trots att kalendern (okej, kalendrarna) bekräftar det. Någonstans trodde jag på mjukstart men vad ska man med mjukstart till egentligen? Det är bara att tuta och köra. Så nu lämnar jag mina hemmafrusysslor (städa, pyssla och göra tvättstugan snygg, avjula lägenheten, fixa med blommor) drastiskt och ger mig in i skolvärlden igen. Härligt.

På fredag träffar jag nya elever och nästa vecka ska jag ha prov på löpande band för att avsluta tiden i Eslöv. Vad jag har att vänta därefter är fortfarande ganska oklart. Jobba heltid eller studera deltid?

Det är i alla fall vårtermin och just förledet "vår" känns extra fint. Det betyder ju tulpaner, solnedgång över St Hans Backar, tunna kläder och kvällscykelturer.

För att mildra nyårsångest kan man se tillbaka på förra året. Så här var det ungefär.

Personligen var 2008...
- när släkten utökades med en liten solstråle och jag blev faster
- måndagseftermiddagarna i ett ljust klassrum med handelstreorna
- varvad stress och glädje för nytt heltidsjobb
- latinpictionary med språkarna
- Latinfestival i Uppsala på idus Martiae
- vakna nätter på tyska tåg
- ett bad i ett alppanorama i Walensee
- morgonkaffe vid Amsterdams kanaler
- piratparty i Helsingborg
- när Erik spettade sitt finger på fonduekväll
- min vackra latinsal på Katte och tillhörande fenomenala teens
- ett rött dragspel

Sportsligt...
- gåshud via radio i Morgans koloni när Bolt sprang på 9,69
- 6-0-segern mot IFK Malmö men för övrigt mina östliga fotbollsgudars nederlag
- när Ryssland (och Spanien) kickade Sverige i EM

och...
- Obama fever

Nyår var rätt bittert. Erik jobbade till klockan tjugotvå så jag tog med lite picnic och körde och hämtade honom. Vi stannade till och tittade på fyrverkerier över Landskrona när Erik plötsligt konstaterade att det där inte imponerade på honom, särskilt inte sedan han sett fyrverkierna vid OS-invigningen i Peking, dem som gick som fotspår över hela stan. "Men de var ju datoranimerade!" sa jag snabbt med blicken mot himlen. "Va?!" säger Erik och jag upptäcker att han inte läst om det där och grämde mig snabbt över att jag dödat den enda illusion min pojkvän hade kvar.

Nåväl, nu börjar ett år med ojämn siffra. Det gillar jag inte. Men jag hoppas att det blir ett bra år ändå.

Gott nytt år!