Tillit men lite tvivel

Nu är det snart bara en vecka tills jag börjar jobba på riktigt. Den här veckan har jag fått gå med två heldagar på skolan och träffat alla mina (sju) grupper med jag vet inte hur många elever och lärt mig namnen på kanske tio (=dåligt). Precis som när jag var på praktik så är det mycket som händer hela tiden, inte bara i klassrummet, utan även runtomkring. Jag vet till exempel inte hur många lärare jag hälsat på och förlåt, alla kära lärare, men ni ser ju nästan likadana ut allihopa. Således har jag hälsat på någon två gånger helt ovetande! Pinsamt men sant.

Några har tittat lite misstänksamt på mig och när de frågar om jag precis är klar med min utbildning så får jag det bekräftat att de nog tycker att jag ser ung ut. Möjligen får jag dras med att förväxlas med elever på skolan. Och det är väl ett bra sätt att sjunka in i miljön?

En kollega påpekade att det måste vara tufft att börja med ett så späckat schema, just eftersom det är min första tjänst. Visst kommer det bli det, det vet jag, men jag väljer att skjuta undan den tanken. Jag kan ju inte ändra på det nu ändå, så jag får väl ta det för vad det är. Det kvittar hur mycket jag försöker visualisera min kommande vardag, för det går inte. I stället har jag valt att försöka få koll på allt det praktiska nu innan jag börja undervisa, så att jag verkligen kan fokusera på eleverna sedan.

Jag tvivlar då och då och tänker att jag kanske tagit mig vatten över huvudet men nej, det kan jag inte ha gjort. Jag är ju utbildad till det här, och då måste jag ju ändå klara av en heltidstjänst. Det är bara att tänka på det lilla julklappståget, som jag alltid läser om på julafton, som inte får hjälp av varken lokomotiv eller godståg för att komma över till andra sidan berget, där barnen väntar på sina julklappar. Det blir mycket pust och stånk och stön men slutligen kommer det till bergstoppen och den efterlängtade nedförsbacken.

Och så kunde jag ju inte ha bättre förutsättningar. Med en så fin skola och så fina elever (åh, dessa leenden jag har fått) kan det bara gå bra. Och det ska det. Bannemej!

Kommentarer:
Postat av: Liselotte

Ååh, det kommer att gå så bra- det vet jag. Det är bara premiärnerver och det skall man ha. Man presterar bäst när man står på tå. Jag minns mina egna tvivel och skräck när jag stod inför mitt första sjuksköterskejobb; "hjälp jag kan ju inget, jag kommer att ta död på flera stycken och ingen kommer att tala med mig "
Bry dig inte om det där om att schemat är tuff- du är ung, energisk och tuff- då orkar man vad som helst! GO for it, girl!!

Postat av: erik

lär dem danksa

2008-01-11 @ 03:27:48
Postat av: Gabrielle

Erik: Kan du inte anstränga dig för att skriva något vettigt någon gång? ;)

2008-01-11 @ 15:42:05
URL: http://gabrielle.blogg.se
Postat av: Terese

Det kommer att gå jättebra! Ibland går det åt skogen, men sen går det desto bättre nästa gång istället. Skolan är jättebra och kollegorna är trevliga. Jag tyckte eleverna jag hade där var trevliga också. Och så får du ju ha latin nu. :)

Vad är danksa förresten? :)

Nu ska jag försöka lyssna på mina egna råd och skaffa mig ett jobb jag med.

Kramar till min duktiga lillasyster!

2008-01-11 @ 16:23:43
URL: http://www.theshillyshallyhen.blogspot.com
Postat av: Terese

Det där tåget är förresten gulligt. :) Jag fick en tår i ögat när jag läste vad du skrev om det.

2008-01-11 @ 16:24:19
URL: http://www.theshillyshallyhen.blogspot.com

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits