Nytt fyr på tyskglöden

Har velat fram och tillbaka över hur jag ska göra med tyskan. Dilemmat är att jag inte hinner med den, trots att jag vill hinna med den. Så, jag tänkte: Ska jag få ytliga kunskaper genom att banka in sammanfattningar av texterna vi har i läxa? Skriva en halvdan uppsats vars största kritiker är jag själv? Eller kasta in handduken överhuvudtaget, rentav klippa av de röd-gul-svarta banden helt och för alltid glömma allt vad Strudelkopf och Staatssicherheitsapparatur heter?

Mitt i dessa funderingar dök ett mail upp, ett mail från en tjej jag inte träffat eller haft kontakt med på nio år. Hon heter Katharina och bor i tyska staden Neumünster och vi sågs ett par veckor under våren 1998 då vi var med i ett utbytesstudentprojekt mellan våra skolor. Det visar sig att hon hade kvar min e-post-adress, vilken jag på ett mycket konservativt sätt också fortfarande använder som min främsta. Dessutom visar det sig att hon jobbar på en skola (und ich studiere ja auf Lehramt!).

Heya, sa vi och så började vi maila med varandra. Ännu mer lyckosamt är det att hennes engelska fortfarande är riktigt schlecht, så vi skriver på tyska och hon rättar mina klantiga felaktigheter. Tack vare detta lyckas jag komma loss från svårigheterna i att läsa Schiller och Goethe. Det är ju sån här tyska jag måste lära mig först.

Jag hade ändå beslutat att gå på tyskföreläsningen i dag men kanske var det ödet att jag fick den här spänningshuvudvärken som suttit i hela dagen. Envisheten släpade mig hela vägen till universitetet men när jag väl kom fram fick jag bara vända i dörren. På vägen hem tänkte jag på hur lång sommaren är och att det finns omtentor men ingen omvila.

Det är konstigt ibland, hur människor från förr tycks dyka upp när man, utan att man förstått det, behöver dem!

image40
Linda & jag utanför Neumünster Zoo 1998 med Katharinas lillasyster

Kommentarer:
Postat av: Terese

Det är härligt med tillfälligheter ibland. :)

Hade du en mailadress när du gick i åttan? Det hade inte jag. :p

Postat av: Helena

Funderar på att tänka som du, nu när jag sitter här i söndagskläderna och och lyssnar på kyrkklockorna (inte aktivt lyssnande!) , skriver om dabei och darin och bara önskade att därmed så har jag pluggat färdigt för idag. Men det har jag inte, för jag började nyss. Jag tar upp den här tyskauppsatsen någon gång varannan vecka och bara suckar. Suckeli suck.

2007-05-20 @ 10:43:05

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits