Gabrielle

I går skulle jag ta itu med att fixa ett sommarjobb, var det tänkt. Men jag behöver alltid några dagar på mig för att strukturera mina önskningar och ambitioner att ringa och skicka iväg brev och CVn, så det blev inte av. I vilket fall så krävdes bara en dags tänkande för att hela hönevärlden skulle rasa samman. Jag vet inte vad det är med somrar men sedan jag började sommarjobba 2001 så har de förlorat nästan all sin glans. Jag ser fram emot våren men sällan mot sommaren. Till och med hösten och vintern kan jag se fram emot. Jag undrar om det är min lathet som spökar eller om det beror på att jag kopplar samman sommaren med olika sammanbrott som jag fått genom åren, då man skulle fixa bostad och pengarna var slut och man trodde att kärleken var slut och att det aldrig skulle sluta regna.

Nä, jag har inte fixat nåt sommarjobb i dag heller. Men jag har skrivit ut telefonlistor på ställen jag bör ringa till. Och pratat med Helena. Då kändes allt bättre. Helena är lugn. Hon tror nog att jag är lugn också, precis som folk brukar tro.

Om någon där ute har sommarjobb åt mig och Erik för i sommar i Lund (eller Tyskland eller Portugal eller nåt annat exotiskt) så slå en pling!