Intervaluna

Jag känner mig rätt trött just nu. Trött, eftersom jag varit inställd på jullov sedan det där adventsfirandet den 30 november. Trött, eftersom kalendern säger vintern men vädret säger höst. Vädret ja, det underliga vädret. I söndags tackade jag högre makter för hur skönt det var att slippa den bitande vinterblåsten, den som slår mot bröstet och kommer ut genom ryggraden med samma styrka. Men då högre makter sällan låter mig skutta fram harmoniskt med solen i ansiktet så kom det horisontella regnet dagen därpå. Mitt enorma golfparaply, som jag trodde skulle kunna överleva ångvältsöverkörning på Stilla havets botten, visade sig vara lika obrytbart som Titanic var osänkbart. Det bara bröts rakt av. Jag drämde det hårt i gatan, förbannade åter det här tragiska vädret, drömde mig bort.

Trött, eftersom det känns som att studierna hemsöker mig. Ingenting känns avslutat, hur mycket jag än gör. Så fort jag blir klar med något märker jag att jag helt glömt bort något annat.

Men helt ärligt ser jag ljuset i tunneln. Jag slår in julklappar, fingrar på pocketböckerna som tålmodigt väntar i bokhyllan, samlar ihop höstens arbeten och tänker tillbaka, men försöker framför allt sätta punkt.

Eller bara ett kommatecken, liksom att ta en paus.

Kommentarer:
Postat av: Terese

Shit vad du skriver bra!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits