Gabrielle

I går försökte jag tvinga upp julstämningen i Eriks och min lilla familj genom att köpa pepparkakor, koka risgrynsgröt och göra köttbullemackor med julvört. Det lyckades lite grann, men trots att solen sken så gnistrar det ju inte nånstans. Det är bara blank yta, torr hy, gräs som är genomvått som en tvättsvamp och kala bruna trädstammar, vissa ännu med gröna blad på. Den tjugoförsta december.

Det var det jag kom på; att det inte är snön jag saknar, inte heller kylan, utan gnistrandet. Marken ska vara frostbelagd och träden ska ha stelnat i vinden och skimra i silver. Då känns det som jul. För jag får ingen julkänsla blott av att julstressa och ha julångest och vara julsjuk, som sig bör när man sovit för lite och gjort för mycket. Så jag missade ett examinationsseminarium som jag måste ta igen nu. Damn, jag som trodde jag skulle få jullov...

Jag vet inte hur det blir; det blir nog bra alltihop. Jag måste bara tänja på gummibandet lite till men samtidigt se till att det inte spricker. Nu har jag nog packat färdigt i alla fall och reser riktning Växjö om ett par timmar. Och jag gnistrar inte nånstans.