Kaffe
Vädret påminner om förra sommaren, men just i dag känns det helt okej, för jag behöver den mysiga sitta-inne-stämningen här hemma. Ska försöka börja ta itu med uppsatsen men det känns lika upphetsande som vanligt att läsa 1600-tals-brev på latin med adressat Axel Oxenstierna. Om inte Gustav II Adolf och hela stabbet varit döda så hade jag kickat deras asses. Jag blev nästan ännu mer motvillig när mamma började tjata på mig i helgen att jag allt får ta itu med den där uppsatsen. Lite rumpsparkar kanske är bra för vissa människor, men vad gäller skolarbete så funkar de inte för mig, om de inte kommer från mig själv. Hon är så konstig som bara hyllar det nyttiga men som ändå inte ser min driftighet, och att jag är skadad av den. Driftighet kan vara jävligt bra ibland men det var till exempel den som har gett mig mag- och tarmbesvär, nack- och ryggont och ångest. Hennes teori var att jag fick det för att jag flyttade till Landskrona. Eh jaa... Men vad gör man.. Hon döljer sorger och ångest i ett ständigt hålligång men det går inte att ifrågasätta medlemmar (inklusive mig själv?) i familjen Hansen för då drar de förhastade slutsatser och tar åt sig på fel sätt.
Hur som helst (!) så har helgen varit väldigt bra. Festen i fredags var verkligen toppen. Det var så skönt att känna sig hemma bland en skara människor på en fest i Växjö. Jag var varken Växjö-Gabrielle eller Skåne-Gabrielle, jag var något mittemellan - Gabrielle, kanske. Det där är kanske att överanalysera i och för sig. Tessi och Thomas var snälla och söta, mamma verkade gladare än vanligt, pappa är tokig. Erik och jag förlorade TP på något konstigt sätt (sådant sker väl inte?), Ecke fixade nätverket, vi åt god mat och hade väskorna fulla på väg hem.
Nä, uppsatsen var det ju... Mer kaffe.
Enda sättet att överleva är väl antagligen att vara medveten själv om stressen man utsätter sig för och varva ner emellanåt. Mamma är lite dubbelsidig, för hon hyllar, som du sa, nyttigheten och att vara duktig, men samtidigt vill hon självklart att vi ska må bra, inte stressa ihjäl oss osv. Det går inte riktigt ihop. Den mesta stressen sitter ju ändå i huvudet och skapas ofta av att man måste hinna med både skolan och att hålla felfritt rent omkring sig och allt annat nyttigt. Jag tror att mammas tanke med att mag- och tarmproblemen och det där skapades av att du flyttade till Landskrona var att du då flyttade ihop med Erik. Vad hon nog inte tänkt på är att ni ju faktiskt är två personer som kan dela på hushållsarbetet och allt, och att det dessutom kan vara en väldigt positiv sak att ha någon annan nära som bryr sig och som kan hjälpa till att få en att koppla av. Jag vet ju inte exakt hur ni har det hemma, men vad jag har sett så är det inte som här i alla fall att du tar hand om precis all städning, matlagning, tvättning och allt annat. Grejen är väl att pappa nog skulle hjälpt till med mycket om de delat upp det från början, eller om mamma bad honom. Men mamma är dubbelsidig där också, för hon suckar på att hon gör allt själv, men försöker någon annan göra något så gör man fel. Tycker mig se ett visst drag av mormor där.
Det som skapar allra störst stress ser ingen annan än man själv. Jag vet däremot att mamma inte bara hyllar nyttighet och bra resultat i skolan osv. Hon älskar oss allihop lika mycket oavsett. Hon förstår också de andra sidorna, men jag vet inte riktigt varför hon ibland har svårt att berätta det.
Lycka till med uppsatsen förresten! Jag förstår precis hur tråkiga såna där texter kan vara. Jag har iofs inte läst några på latin, men väl svenska texter från den tiden - på språkhistorian - och de är inte direkt upphetsande. Men vad skönt sen när du väl har det gjort.
Jag tror det delvis är en vanesak, men jag håller med om att hon oftast ska vara driftig och duktig för att dölja allt som ligger bakom. Bara en sån sak som att hon kan gå upp en morgon och må skit, gå och spy och sen gå till jobbet ändå. Hennes nacke, axlar och huvud tar stryk. Men hon k a n också ligga på soffan en dag, även om hon kanske påpekar att hon inte gjort mycket nytta den dagen. Men det är väl förhoppningsvis lite avkoppling att ligga och läsa en bok, eller halvslumra i fåtöljen. Hon jobbar ju till exempel under sommaren för att kunna ha en helledig dag under terminen som följer.
Hon jobbar för mycket och jag försöker påpeka det för henne då och då. Ibland frågar hon om hon borde lägga sig på soffan med en god bok eller gå ut och klippa gräset, eller nåt och är väldigt nöjd åt att få höra att hon hellre borde lägga sig på soffan med en bok.
Jag vet inte riktigt vad man kan göra mer? Mer än att försöka hjälpa till, påpeka att hon ska ta det lugnt och så. Jag tror att hon själv också inser hur dumt det är ibland och när hon är ensam hemma struntar hon rätt mycket i nyttigheterna. Åtminstone anar jag det. Jag vet, för hon har berättat det själv, att hon tycker det är jätteskönt att vara ensam hemma en hel dag och bara koppla av och bara behöva bry sig om sig själv.
Däremot borde hon tillåta sig själv att vara sjuk ibland. Man kan inte pressa kroppen hur långt som helst. Jag mår också dåligt av att se henne förtränga att hon mår dåligt, när hon gör det, och att hon alltid ska ha ett sånt perfekt sken utåt. Det finns väl en massa anledningar till att det blivit så och hon brukar alltid vara bland de första att hjälpa andra som hon ser samma saker hos. Det är väl svårare att hjälpa sig själv.
Vet inte om jag förstod ditt inledd den här gången, men jag antar att vi lagt märke till samma saker hos mamma.
Förresten.. det där med att hon tjatar om uppsatsen tror jag mest beror på att hon också vet hur skönt det är att ha något gjort. För det är en stress att ha saker bakom sig också. Hon kanske inte inser, däremot, att det innebär en stress att ha folk som tjatar på sig också.