"Pigg och glad"
"Är du alltid så pigg och glad, Gabrielle?" frågade en vårdtagare i dag när jag gav henne åtta-pillrena. Genast blev det klart för mig att deras bild av mig är den där klämkäcke smålänningen som jag genast förvandlas till när jag kommer innanför Kopparängens väggar. "Jag försöker" sa jag i samma ton som jag sagt alla andra klyschor, typ "Det är inte lätt" eller "Såg du Kjell Lönnå på TV?" (alltså seriöst, jag är verkligen inne i pensionärssvängen nu..), och så gick jag därifrån och pratade med en annan tant om Roger Pontare. Jag kunde ju gärna inte ha svarat att jag lider av humörsvängningar och jobbiga kontrollbehov. När jag tänker över mina gnällämnen så inser jag att jag borde banka mig själv i huvudet lite oftare. Egentligen är det inte konstigt att man blir positiv när man är på den arbetsplatsen. Man påminns hela tiden om att man ska vara glad för att man kan ta på sig kläderna själv, sköta sin egen hygien, inte behöver någon som matar en (det var en vårdtagare som spydde rakt ut i dag när jag matade honom - är jag dålig på att mata?) och inte har ont överallt hela tiden. Den dagen, den sorgen. Äh va fan, ännu en klyscha.
Pratade med mamma innan i dag och hon peppade mig lite inför framtiden, både vad gäller jobb och hösten. Mamma är snäll. Så nu känns det ännu bättre. Och balkongerna på St Hans Gränd är typ 10 kvm! Det är rätt fräckt.
Erik är fortfarande iväg med familjen i Danmark. Lägenheten är mörk och eländigt tyst. Var är alla?
Ja.. typ den 24 hade det väl blivit. Såg att det stod inflyttningsdatum 31 augusti i mailet jag fick. Men har jag tur kanske den förra hyresgästen flyttar ut redan under helgen eller så. Hade ju varit bra. Får väl se.
Jag såg att jag har registrering den 24 och sen den veckan börjar en massa nollningsgrejer. Kanske kunde vara bra och kul att vara med på något av det, med tanke på att jag inte känner någon i stan och så. Men allt behöver jag väl inte vara med på. Men jag får se hur mycket jag behöver vara där nere just då. Får se när den andra flyttar ut med.