Knas
Har insett att min arbetsplats är något avskärmad från verkligheten,
för det var först när jag kom hem och satte mig i tv-soffan i dag som
jag fick veta om terrorattacken i London. Hur ska man reagera? Finns
det något sätt kvar? Kan man få sig själv att känna mer? Varför kan de
inte göra sina attacker till ett spratt i stället för just terror, typ
som killen som klädde ut sig till spindelmannen och klättrade upp i
Kulturhuset? Kan de inte få oss andra att förstå det de själva offrar sina
och andras liv för, whatever-the-reason-is, för vi förstår inte... Vad vill
idioterna? Vad vill dom med den här planeten så hemskt gärna att de
offrar massor av människors liv för att "nå" dit? Write a fucking
novel, vetja!
Livet i lilla Landskrona är som vanligt i alla fall. Drog mig upp vid halv 7-tiden i morse och fullföljde arbetsdagen 7.30-16.00 utan anmärkning. Det är skönt att jobba en lagom sval sommardag, dagen efter ett åskoväder. Tanterna är lite mindre svettiga under hängbrösten och sover bättre när lägenhetstemperaturen har sänkts från typ 35 till 28 grader. I dag vid eftermiddagsfikat fick vi alla i matsalen att sjunga med i godbitar som "Kan du vissla Johanna" och "Här kommer lilla Ludde". Täntsen tog ett par danssteg med sina rullatorer, en cp-skadad man gjorde prutmun för att visa att han förstod det där med visslande men till slut gav han upp och sa bara "Johanna". Dom är söta.
Nu är jag ledig i tre dagar och jag vet inte riktigt vad som händer. Jag borde seriöst:
1) Träna
2) Sköta mina basilikaplantor
3) Använda mitt sommarkort hos Skånetrafiken
4) Göra en plan för uppsatsen
Men vi får se. Det blir nog bra. Mamsen och papsen är schyssta att stöda vårt proletärhushåll med lite slantar, liksom Eriks mamma har. Thomas ska börja läsa, Peter & Yvonne ska flytta till Halmstad och Terese ska nog också flytta. Det händer så mycket spännande saker för andra att jag nästan glömmer bort att Ecke och jag också ska flytta snart. Insnöad i min egen värld långt bortifrån det London jag besökte i förra veckan (nåja, en flygplats i alla fall), kan jag glädjas åt såna saker.
Pussar.
Livet i lilla Landskrona är som vanligt i alla fall. Drog mig upp vid halv 7-tiden i morse och fullföljde arbetsdagen 7.30-16.00 utan anmärkning. Det är skönt att jobba en lagom sval sommardag, dagen efter ett åskoväder. Tanterna är lite mindre svettiga under hängbrösten och sover bättre när lägenhetstemperaturen har sänkts från typ 35 till 28 grader. I dag vid eftermiddagsfikat fick vi alla i matsalen att sjunga med i godbitar som "Kan du vissla Johanna" och "Här kommer lilla Ludde". Täntsen tog ett par danssteg med sina rullatorer, en cp-skadad man gjorde prutmun för att visa att han förstod det där med visslande men till slut gav han upp och sa bara "Johanna". Dom är söta.
Nu är jag ledig i tre dagar och jag vet inte riktigt vad som händer. Jag borde seriöst:
1) Träna
2) Sköta mina basilikaplantor
3) Använda mitt sommarkort hos Skånetrafiken
4) Göra en plan för uppsatsen
Men vi får se. Det blir nog bra. Mamsen och papsen är schyssta att stöda vårt proletärhushåll med lite slantar, liksom Eriks mamma har. Thomas ska börja läsa, Peter & Yvonne ska flytta till Halmstad och Terese ska nog också flytta. Det händer så mycket spännande saker för andra att jag nästan glömmer bort att Ecke och jag också ska flytta snart. Insnöad i min egen värld långt bortifrån det London jag besökte i förra veckan (nåja, en flygplats i alla fall), kan jag glädjas åt såna saker.
Pussar.
Kommentarer:
Trackback