Tiredness
Tröttheten har kommit till mig. Jag tror bara jobbandet är en indirekt orsak till att huvudvärken alltid ligger nära till hands och att jag håller på att somna i, säg, Liselottes eller Dennis soffa. Det jobbiga är att hinna med allt annat, eller att försöka att hinna med det. Det värsta med somrarna är att Erik och jag får så mycket mindre tid tillsammans och när vi väl är tillsammans är vi två trötta halvsovande potatissäckar. Sen blir jag trött av att det känns som att jag aldrig är ledig i två dagar i sträck. Jo jo, jag gnäller. Tänk att folk lever så här. Nästan alla i nattpersonalen på jobbet har barn och sambo som jobbar på dagarna och alltså inte träffar alls ofta. Fy fan. Om jag skulle behöva leva så här under långa perioder hade jag bannemej hellre låtit bli att leva.
Men hur som helst går det alltid att piggna till lite grann med hjälp av lättåtkomliga medel, där kaffe nog får prioriteras högst. När Erik kom hem i går gick han direkt och la sig medan jag gick hem till Liselotte och Håkan och blev bjuden på potatis och färsfylld paprika (mmmm!). Efter det halsade jag en kopp starkt kaffe och så körde Erik och jag med Dennis till Asmundtorp, där jag fick dille på att gunga på en lekplats. Vi gick runt i det tysta (döda) samhället en stund; rätt skönt att komma utanför Landskronagränsen ett tag.
Varför är det bara tisdag? Min jobbarvecka har inte ens börjat än. Det borde vara fredag kl. 15 - jobbarveckan slut, vetskap om var i Lund vi ska bo, redo för en biokväll och för en rotrockshelg. Well well, jag ska låta tiden passera.
Fram till jobbet i dag ska jag i alla fall bara röra lite vid uppsatspapprena men framför allt ligga i soffan med en termos kaffe och bläddra intensivt i IKEA-katalogen.
Jag vet precis vad du menar.. hur kan folk leva så där? De liksom jobbar och jobbar och jobbar och sen får de fyra veckor semester under sommaren och sen börjar de jobba igen. Hur orkar man? Tacka vet jag läraryrket med sommarlov och flexibla tider.
Tack, vad gullig du är. :) Ni har haft lite flyt ni med tycker jag som verkar få en så bra lägenhet och så där i sista sekunden med. Och att Erik kom in på det han ville måste ju vara lite flyt det med om det nu är så svårt att komma in där.
Nej, det är många som inte vill läsa vidare, men jag fattar inte riktigt hur de orkar jobba som de gör. Antar att vissa måste ju göra de jobben också, men att välja att göra det. Och ja, han måste ju jobba ihjäl sig. Det måste vara så jobbigt att hela tiden behöva leva på gränsen och få vrida och vända på precis varenda krona. Det får man ju ibland som studerande också, men det finns ju liksom alltid alternativ. Man har ju så man klarar sig till det nödvändiga liksom. Men tänk då de som har det så jämnt och aldrig kan unna sig något extra. Om man har en lön som gör att man bara klarar de viktigaste räkningarna i månaden och har några få hundralappar över kanske, och ändå då spenderar större delen av sitt liv på en arbetsplats. Det måste kännas så meningslöst. Särskilt då de som har barn och inte kan åka iväg på nån liten semester eller ta dem på bio eller nåt sånt någon gång.
Vi kan ju jobba på nåt sånt ställe några månader över sommaren, men sen är det skönt att veta att man kan gå tillbaka till att plugga på hösten.