Gabrielle

I dag på Oprah var det julklappsutdelning. Publiken var fylld med lärare och varenda julklappsförslag Oprah hade delades ut till samtliga i publiken. Och här snackar vi inga chokladkartonger eller blomsterkorgar utan bärbara datorer, gps (värda 1400 dollar), designerväskor, designerjeans, exklusiva handgjorda teset, dyra armbandsur, presentkort på flera tusen dollar, en spa-upplevelse med övernattning... Och allt detta varvat med små larviga reportage där olika lärare berättade att "alla har en uppgift och min är att ge barnen en fin skolgång". Jaha? Det ska väl bli min uppgift också men vad ska man med en gps för det för? Jävla hycklar-Oprah. Det är rent deprimerande. Här sitter man utan ett öre på fickan (jag kan få 2 kr om jag går och pantar flaskan som står tom i köket) och nästan planerar att åka runt på snattarrundor i stan. Jag skulle banne mig gråta av lycka om nån gav mig en femtiolapp och sa att jag var värd den. Men jag ber inte om det och det borde inte några patetiska amerikanska white-trash-idioter göra heller.

Saker jag hade velat ha om jag hade varit hos Oprah:
- Några kilon golden delicious-äpplen
- Ett par nya glasögon
- En fin cykel
- En bunte med pengar

Eh, jag har pms förresten, vilket kanske märks. Jag läste att ungefär 50 % av alla kvinnor lider av pms-besvär och att 10 % söker hjälp. Jag undrar om män ens kan förstå kvinnors helvete med att gå runt en vecka i månaden rent deprimerad, sur och jävlig och veckan därpå gå runt och känna sig som en maximalt ofräsch stoppad korv och fortfarande känna sig värdelös och apatisk. Det blir hälften av sitt liv när man inte alls är i sitt esse. Hur kul är det?